Bokslut 2011

Dags att summera läsåret 2011. 102 lästa böcker hann jag med, och det är den lägsta siffran jag uppnått på flera år. Men det får väl ändå anses som ett högt antal med tanke på jobb, familj, twitter, wordfeud och allt annat jag ägnat mig åt under året.

Böckerna är fördelade som följer: 31 amerikanska, 28 svenska, 23 brittiska, 6 irländska, 6 isländska, 2 norska. Enstaka från Indien, Spanien, Australien, Tahiti, Danmark och Colombia/Frankrike. 65 är skrivna av kvinnliga författare, 35 av manliga och 2 av kvinna + man tillsammans.

Höjdpunkterna under året var många. Här har jag valt ut några av mina favoriter:

Kategorin skönlitteratur är ganska bred, vilket gör det extra svårt att välja ut de allra bästa. Men den absolut bästa är When God Was a Rabbit av Sarah Winman. Bitterljuvt och melankoliskt, och årets största läsupplevelse. Jag läste också Vi måste tala om Kevin, en obehaglig och omskakande historia av Lionel Shriver som är en av mina favoritförfattare, och jag skrattade mycket åt Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper, tragikomisk underhållning när det är som allra bäst. Jag måste också nämna den grandiosa och magnifika Giganternas fall av Ken Follett, en episk släktkrönika och första delen i en planerad trilogi om 1900-talets historia. En mastig bok att plöja igenom, men den är väl värd det. I år läste jag också Niceville av Kathryn Stockett, och den är precis så bra som alla säger. Och så läste jag Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger som var så udda, och som grep tag i mig på ett alldeles speciellt sätt.

En del spänning har jag också läst, och den som framkallade mest rysningar var The Terror av Dan Simmons. Isande kyla, klaustrofobisk spänning, och med en kärna av sanning i historien. Ruggigt bra!

Mycket chick-lit har jag också läst. From Notting Hill With Love… Actually av Ali Smith är en oemotståndligt charmig historia som golvade mig totalt, en underbar historia! Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag var ett riktigt lyckopiller. Jag bekantade mig också med Alexandra Potter och hennes You’re The One That I Don’t Want läste jag med ett leende på läpparna hela tiden. Urmysig! Jag gick igång på nostalgin i Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson, och skrattade så jag fick ont i magen åt Sarah Sargeants äventyr i Lucy-Anne Holmes 50 sätt att träffa den rätte.

2011 var året då jag upptäckte Arnaldur Indridason och hans deckare var några av årets höjdpunkter. Allra bäst var hans Kvinna i grönt, en spännande och suggestiv historia. Jag gillade också Dolda djup av den alltid lika duktiga Ann Cleeves, lågmäld och avkopplande. Jag fick också två nya deckarfavoriter, Thomas Enger med sin Skendöd och Jussi Adler-Olsens Kvinnan i rummet. Båda två nagelbitande spänning och riktiga bladvändare.

De bästa ungdomsböckerna var Gayle Formans Om jag stannar och uppföljaren När jag lät dig gå. De är två små pärlor, magiska böcker som kryper in i hjärtat, bygger bo och skickar ut lyckoendorfiner i hela kroppen

Biografier har jag också läst ett flertal, och många riktigt bra det här året. Resa genom ensamheten – Svart blogg och Det ljuva livet av Plura Jonsson är stark, välskriven, vemodig och vackert berättad. Kajsa Grytts Boken om mig själv är också den riktigt bra. Självutlämnande, ödmjuk och reflekterande. Ingrid Betancourts berättelse om sina sex år som fånge hos FARC-gerillan i Colombia, Även tystnaden har ett slut, är imponerande och inspirerande. En av de mest välskrivna och fängslande biografier jag läst. Och den kanske allra bästa rockbiografi jag läst, någonsin, är It’s so easy (and other lies) av Duff McKagan. Till skillnad från de flesta andra jag läst, skrivna av pojkar, så är den här skriven av en man som faktiskt lärt sig något i livet och mognat. Den är så fenomenalt bra att jag inte kan hylla den nog mycket.

Gott nytt läsår!!