Dy – Pia Hagmar

Efter en uppslitande skilsmässa flyr Lovisa Göteborg för ett nytt liv i torpet där hon tillbringade sin barndoms somrar. Där hoppas hon hitta tillbaka till sig själv och sitt skrivande. I skogen finns tröst och trygghet, det är vad hon tror. Men sanningen visar sig vara en helt annan.

När en försvunnen man hittas mördad rivs det stilla livet i byn Stavrevik itu. Mörka krafter har kommit i rörelse. Skam och skuld sipprar fram och en fasansfull händelsekedja har påbörjats. Vem kan man lita på om man inte kan lita på sig själv?

Kommentar:
Dy är en spänningsroman som överraskar, och det tycker jag om! Det börjar ganska snällt, nästan som en feelgood när Lovisa flyttar ut på landet och lämnar sitt gamla liv bakom sig. Hon renoverar i torpet, träffar nya vänner, men det sker också ett mord i den lilla byn. Steg för steg kommer mörkret in i handlingen, ju mer vi får lära känna Lovisa och de andra, och ju mer som händer i byn. Det blir riktigt otäckt, och tar ett stort kliv bort från mys och cosy crime.

Det jag också gillar är de kvinnliga huvudpersonerna, som alla är runt 60-årsåldern. De är levande kvinnor, med diverse bagage i sina ryggsäckar. De har länge varit passiva och illa behandlade av män på olika sätt, och gjort allt för att släta över och hålla skenet uppe. Deras erfarenheter är välskildrade och tyvärr trovärdiga.

Jag tycker det här är riktigt bra, det är som sagt spännande och överraskande, och med stort fokus på relationer.

Fakta:
Förlag: Romansu & Selling
Antal sidor: 380
Utgivningsår: 2026