En halv värld bort – Mike Gayle

Kerry Hayes vet exakt vem hon är: ensamstående mamma, städare och Mariah Careys största fan. Uppvuxen på olika fosterhem runt om i London har hon inte haft ett helt lätt liv. Ända sedan hon var liten har hon drömt om att återse sin lillebror som adopterades bort när de båda var små.

Noah Martineau tror sig veta exakt vem han är: en framgångsrik brottmålsadvokat, med fru och barn och ett stort hus. Han har aldrig blickat bakåt, hans föräldrar har alltid gett honom ett kärleksfullt  bemötande, och den lilla detaljen att de har olika färg på sin hud har aldrig haft någon betydelse.

Trots det så är det något som har skavt i honom hela hans liv utan att han har kunnat sätta fingret på vad det är. Plötsligt står Noah öga mot öga med ett förflutet han aldrig tidigare ägnat en tanke.

Låt er inte förledas av det gulliga omslaget, det här är ingen klassisk feelgood som får dig att må bra, det är snarare en bitterljuv berättelse om syskonskap, föräldraskap, och tuffa tider. Det finns dock hela tiden ett skimmer av hopp och lättsamhet trots de svåra saker som drabbar.

Och visst är det en fin historia, men den är samtidigt hemsk. Och jobbig att läsa. Jag ska inte spoila handlingen, men jag har svårt för böcker med vissa ingredienser och händelser, som i denna. Det här är ett klassiskt exempel på ”det är inte boken, det är jag”. Personligen tycker jag inte särskilt mycket om den, men rent objektivt kan jag se att det är en bra bok.

Men jag föredrar Mike Gayle när han är rolig. Som i Turning Thirty, Turning Forty, Min legendariska flickvän och Konsten att vara ungkarl. Synd att den allra bästa, Turning Forty, inte blivit översatt.

Originaltitel: Half a World Away

Förlag: Norstedts

Antal sidor: 392

Utgivningsår: 2019