Jävla karlar – Andrev Walden

Julen 1983 skakas en tvåplansvilla i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En sjuårig pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian , säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.

Kommentar:
Jävla karlar är Andrev Waldens självbiografiska roman om sina uppväxtår, då han under sju års tid hade sju olika pappor. Papporna har i boken fått namn utifrån sina egenskaper så vi får möta bland andra Växtmagikern, Tjuven, Kanotisten och Mördaren. Här finns också bästa vännen Cyklopen och mammans väninna Lilla Molnet. Fantasifulla namn – men här blir det mer av mörker och misär än sagoskimmer.

Men skimrar och glimrar gör det ändå i den här briljanta romanen som hör till det absolut bästa jag läst i år., och den kommer garanterat att finnas med på många topplistor när bokåret summeras.

Jävla karlar är på samma gång tragisk och rolig, med ett fantastiskt språk och förtjusande formuleringar. Och det är ingen snyftroman, eller ”göra upp med sin uppväxt”-roman, utan det är rakt på sak och osentimentalt berättat. Det är en fröjd att läsa, eller som i mitt fall lyssna till berättelsen. Ljudboken är perfekt inläst av Gerhard Hoberstorfer, men jag vet redan nu att jag även kommer att köpa den fysiska boken. Här finns så många meningar och formuleringar jag vill smaka på igen. Och framförallt LÄSA, för den förtjänar att läsas.

Historien berättas av barnet Andrev, med en alldeles perfekt och träffsäker ton. Allvar blandas med humor och självironi, och hela tiden lyser den där lille pojkens (vuxne mannens?) känsla av att inte duga, och att inte vara bra på något, igenom. Liksom kärleken, för det finns ändå något kärleksfullt, ömsint och respektfullt som omsluter hela berättelsen. Framförallt när det gäller till barnet självt, men också till modern och syskonen, och till och med för en del av papporna.

Jag tänker också att här finns ett släktskap till en av mina fjolårsfavoriter, Häng city, som även den skildrar händelser genom en ung pojkes ögon, och på ett liknande sätt prickar in detaljer, ton och 1980-talets tidsanda. Men Waldens bok når stilistiskt aningen högre.

Det är jävla briljant, helt enkelt.

Fakta:
Förlag: Bokförlaget Polaris
Antal sidor: 376
Utgivningsår: 2023