Drömmen om ett träd – Maja Lunde

Longyearbyen 2110: Djupt i bergen, långt norrut, ligger ett valv fyllt med frön från världens alla hörn. Tommy växer upp i Svalbards brutala landskap, med två bröder han vill göra allt för och en farmor som är valvets fröskötare. Sedan drabbas Longyearbyen av en katastrof. Tommy, hans bröder och farmor är bland de få som är kvar. Sex ensamma människor i ett öde landskap, i besittning av en skatt som världen trodde hade försvunnit för alltid.

Samtidigt, långt borta, lever Tao på minnena av sin son Wei-Wen, som hon förlorat. Varje dag är lika, hon är ledsen och hon svälter, som resten av folket, i en helgedom och utarmad natur, där många arter har försvunnit. Men allt förändras den dagen Tao blir ombedd att leda en expedition norrut. Målet är Svalbard och fröerna.

Kommentar:
Efter Binas historia, Blå och Przewalskis häst avslutar nu Maja Lunde sin dystopiska klimatkvartett med Drömmen om ett träd. Och som hon gör det. Jag älskade Binas historia, men de båda efterföljande delarna lyckades inte vrida om själen på samma sätt, även om de också var fina läsupplevelser. Men nu vrider det till igen. Stillsamt och hårt.

Förutom att det är en läsupplevelse som berör så knyts också alla delar ihop på ett fint sätt. Det har spretat en del under seriens gång, men nu är cirkeln sluten.

Det är mörkt och dystopiskt, ödsligt, vemodigt och sorgset. Men det glimrar ändå av ljus och hopp. Eller så är det bara så jag väljer att se det.

Är det så att du inte läst Binas historia så tycker jag du ska leta upp den och lägga den överst i läshögen. För den här serien behöver läsas, och den behöver läsas i rätt ordning.

Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 420
Utgivningsår: 2023