Sommarmöten – Emily Henry

Poppy och Alex har egentligen ingenting gemensamt. Hon är impulsiv, han är jordnära. Hon har en omättlig reslust, han föredrar att stanna hemma med en bok. Och ändå, av en lycklig slump, har de varit bästa vänner ända sedan de gick på college. Under hela den tiden har de bott på olika ställen, hon i New York, han i deras lilla hemstad. Men varje år, i tio års tid, har de gjort en resa tillsammans, bara Poppy och Alex. Tills för två år sedan, när de förstörde allt. Och de har inte pratat sedan dess.

Poppy borde ha allt hon önskar, men hon har fastnat i gamla hjulspår. Hon inser att senast hon var verkligt lycklig var under den där olycksaliga sista resan med Alex. Så hon bestämmer sig för att övertala sin bästa kompis om att åka med henne på ännu en semesterresa. Mirakulöst nog tackar han ja. Nu har hon en vecka på sig att lappa ihop deras vänskap. Om hon bara kan undvika elefanten i rummet som hela tiden har hotat deras utåt sett perfekta relation Vad kan gå fel?

Kommentar:
Förra sommaren läste jag Emily Henrys Strandläsning, som var en urmysig roman med sommarkänsla. Sommarmöten når inte riktigt upp till den nivån, men den passar fint som semesterläsning.

Jag gillar alla reseberättelserna, särskilt nu efter en pandemi när reslängtet ligger på topp. Då är det skönt att i alla fall få göra några fiktiva nedslag på olika resmål. Själva historien som sådan är förutsägbarare än förutsägbarast, men den fyller sitt syfte och underhåller för stunden.

Fakta:
Originaltitel: People we meet on vacation
Förlag: LavenderLit
Antal sidor: 429