Tisdagsklubben – Anna Fredriksson

Karin tänker inte efter så noga när hon anmäler sig till kvällskursen i asiatisk matlagning varannan tisdag. Hon vet bara att hon behöver bryta den oro och ensamhet som uppstått efter maken Stens stroke. Även om han verkar ha klarat sig utan några fysiska skador är allt förändrat. Han har blivit sluten, vresig och likgiltig inför framtiden.

Matlagningskursen leds av Henrik, en passionerad och framgångsrik kock, och blir ett andningshål för Karin. Hon lär känna den livsbejakande Monika och de två börjar kalla sig Tisdagsklubben. Karin inser mer och mer att hennes liv inte alls har passerat något bäst före-datum. Monika får saker att hända och förmedlar nya sätt att se på världen och tillvaron. Ingenting är som förut i Karins liv och hon börjar ifrågasätta det hon tidigare trott var sant. Ska hon våga bejaka sina innersta önskningar och sätta sin trygga tillvaro på spel? Eller ska hon acceptera att alla drömmar inte slår in, särskilt inte efter sextio, och i stället vara nöjd med det hon faktiskt har?

 

Tisdagsklubben är Anna Fredrikssons fjärde roman (efter Sommarhuset, Lyckostigen och Augustiresan) och precis som tidigare så är det en varm relationsroman med en stor dos svärta. Den här gången är det 60-plussaren Karin som står i centrum, och hon är så sorglig och ledsam att jag får alldeles ont i magen. Hennes ensamhet och sorglighet bara skriker ut genom boksidorna och när hon blir förälskad i den elake kocken är det så sorgligt så jag vill dö. Och nu tror jag inte att det här är Anna Fredrikssons avsikt, att det ska vara tragiskt och sorgligt, utan snarare livsbejakande att Karin vågar följa sitt hjärta. Men för mig blir det bara så sorgligt att hon blir attraherad av Henrik som beter sig så illa, det är som att hon går från en tölp till en annan. Stackars Karin.

 

Men, som alltid så blir det ju bra till slut. Det blir varmt och fint och känns bra i magen. Precis som det ska göra i den här typen av böcker.

 

Förlag: Månpocket

Antal sidor: 281

Utgivningsår: 2016

Första meningen: Det har snöat nästan oavbrutet i två dagar, men nu har snöfallet precis upphört.