The Boy In The Snow – M. J. McGrath
Det är två år sedan jag första gången stiftade bekantskap med Edie Kiglatuk, när Melanie McGraths första bok om Edie, Där ingen har gått, kom ut på svenska. En spänningsroman i arktisk miljö, där den stora behållningen var miljöbeskrivningarna och detaljrikedomen från inuiternas vardag. Och Edie förstås, till hälften inuit och hälften outsider. Lika kärv och hård som klimatet och en intressant karaktär att följa. Deckarintrigen var sekundär och inte särskilt spännande. Men tillräckligt spännande för att jag skulle vilja läsa fler böcker i serien.
The Boy In The Snow är andra boken om Edie. Handlingen är nu förflyttad till Alaska, där Edie och Derek hjälper Edies ex-man Sammy i det legendariska slädhundsracet Iditarod. Sammy ska ensam ta sig hela den långa sträckan, och Edie och Derek finns med som servicepersonal och radiokontakt.
Men Edie blir inblandad i andra saker. Hon hittar kroppen av ett spädbarn begraven under ceremoniella omständigheter på mark som tillhör Old Believer´s, en rysk-ortodox sekt som lever isolerade i exil. Det pågår samtidigt guvernörsval och borgmästaren, som kandiderar, försöker tysta ned händelsen. Det vill inte Edie, och hon dras in i en mörk härva av korrupta politiker, religiös intolerans, girighet och sex-trafficking.
Det låter väldigt lovande, men det blir ett lite halvljummet utfall. Först så gillar jag inte förflyttningen till Alaska. Jag kan förstå om en författare behöver miljöombyte för sina karaktärer, men efter en bok? Det känns som att vi hade behövt vara kvar på Ellesmere Island i en bok eller två, och sedan en eventuell förflyttning. Det känns inte heller som att Alaska tillför någonting. Anchorage och Nome är visserligen rena metropolerna jämfört med Ellesmere Island, men det är samma sorts isolerade känsla.
”Irrespective of their exact geography, tundra settlements seemed to share the same three or four characteristics: a desolate, disposable quality, almost but not quite like a lack of self-esteem, a sense of insignificance, of being dwarfed and outclassed by the landscape all around and a weird feeling of absolute license, which persisted despite the fact that you could be in no doubt that news of your every splutter and fart was likely to be all around town before you’d had a chance to do so much as pull up your pants.”
Inte heller den här gången är själva mordmysteriet särskilt spännande, det är först mot slutet som det biter till. Biter det till nog mycket för att vara sugen på bok tre? Jodå, jag är ju svag för det här. The Bone Seeker kommer ut i juli, och då är Edie tillbaka på den kanadensiska tundran igen.
Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 372
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Edie Kiglatuk had no way of knowing how long the bear had been looking at her.