Där ingen har gått - Melanie McGrath

Deckare / Permalink / 1
Edie Kiglatuk är kvinna, halvinuit, isbjörnsjägare, vildmarksguide, kompromisslös, orädd och motarbetad. Ständigt motarbetad. Då ett skott smäller av i den iskalla arktiska ödemarken tas det för ett vådaskott och att en man dör ses som en tragisk jaktolycka.

Ingen lyssnar på Edie och hennes misstankar om att något inte stämmer. Ingen utom Derek Palliser, en ytterst laglydig och plikttrogen polis som är satt att bevaka det gigantiska område som utgör Kanadas del av Arktis. När sedan Edies älskade styvson Joe hittas död i sin säng är det enda som får henne att överleva viljan att få veta vad som egentligen hände.

Kommentar:
En deckare i arktisk miljö låter hur spännande och intressant som helst, det är precis min kopp te!

Ellesmereön öster om Grönland hör till Kanada, är till ytan lika stor som Storbritannien men befolkas bara av ett hundratal personer. Här sköter man sig själv och blandar helst inte in myndigheterna söderifrån. När så "jaktolyckan" inträffar vill de äldstes råd avskriva det som en olycka, trots att det inte finns någon möjlighet att det gick till på det sätt som de beskriver. Men Edies guidelicens står på spel och hon går med på att tänja på sanningen. Men så händer något med hennes styvson, och hon blir fast besluten att gå till botten med vad som egentligen hänt.

Melanie McGrath är engelska men har bott i Arktis och skrivit ett flertal facklitterära böcker om området. Och det märks. Stundtals känns det som att man läser en fackbok, det är detaljerade beskrivningar av hur livet i Arktis kan vara. Maten: sälköttsgröt, jästa valrosstarmar, blodsoppa, maktaaq (tjockt, segt valskinn) med sjöborrar som doftar sommarhav, och hur man numera inte alls bör äta fett från marina däggdjur pga PCB-halterna. Folket: Historien om de nitton inuitfamiljer som tvångsförflyttades till ön av staten på 50-talet då man ville ha bofasta inuiter på platsen, den utbredda alkoholismen bland inuiterna, och antalet självmord som hela tiden ökar. Miljön: Densiteten i den perfekta byggsnön, faran av att bli snöblind och det steniga landskapet under vilket inget annat än is döljer sig.

Jag älskar det här och tycker det är hur intressant som helt att läsa om, men jag kan tänka mig att det kan bli lite torrt och tråkigt för en del. Jag gillar också den kärva Edie som supit bort så många år av sitt liv. Jag gillar däremot inte själva deckarintrigen. Den är för ogreppbar och blir spännande först i de allra sista kapitlen. Men på något sätt gör det inte så mycket. Den stora behållningen för mig är miljöskildringarna och berättandet som är i toppklass. Jag kommer definitivt att läsa kommande böcker om Edie Kiglatuk.

Där ingen har gått nominerades till The Gold Dagger 2011.

Fakta:
Originaltitel: White Heat
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 381
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Medan Edie Kiglatuk satte ett stycke isberg på gasolköket för att koka te, funderade hon på hur det kom sig att den här jaktexpeditionen hittills hade varit så osedvanligt misslyckad.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är
Bokparet, BokBild och Nilmas bokhylla.
#1 - - Maria:

Det där verkar intressant. Jag är inte så mycket för deckare, men däremot för den arktiska miljön!

Till top