Vargdräparen – Sara Hagström

I Junseletrakten är de allra flesta hjärtligt trötta på den sedan en tid tillbaka riksbekanta vargen som i media till och med fått namnet Junselevargen. Men när Einar Grundström hittas skjuten i huvudet blir vargfrågan återigen en krutdurk i bygden. Misstankarna riktas mot en man som varit engagerad i föreningen Fria rovdjuren och haft en öppen konflikt med Einar om vargens vara eller icke vara. 

Eftersom Junsele ligger långt ifrån någon centralort leds polisutredningen av ett team av utredare från både Umeå, Sollefteå och Sundsvall. Samarbetet fungerar till en början mycket väl men börjar snart gnissla betänkligt, och samtidigt som utredarna får allt större problem med interna stridigheter blir det uppenbart att utredningen inte är fullt så enkelspårig och lättutredd som de först trott. 

Kommentar:
Junselevargen kanske ni kommer ihåg; den ryska varghonan som vandrade in till Sverige, förflyttades bort från renbetesland flera gånger i dyra operationer, men ständigt återvände. Tills hon spårlöst försvann, antagligen dödad av tjuvjägare. Vargdräparen handlar inte om Junselevargen, men det mord som inträffar väcker den gamla vargkonflikten till liv. Har mordet på Einar Grundström med varghat att göra?

Vargdräparen är Sara Hagströms debutroman och det är riktigt spännande läsning. Den utspelar sig i trakterna kring Junsele i Ångermanland, dit poliser från Umeå, Sollefteå och Sundsvall kallas in för att hålla i utredningen. Jag gillar miljöerna och den lilla norrländska inlandsorten är välskildrad.

Jag tycker också om persongalleriet, med Malin från Umepolisen i spetsen. Jag ser fram emot att följa henne i kommande delar, och hoppas på att vi fortsatt håller oss i Ångermanland.

Fakta:
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 323
Utgivningsår: 2022