”…det ser illa ut” – Sara Hedrenius

”Det ser illa ut” är de sista orden i det nödmeddelande som Estonia sände ut 29 minuter innan fartyget sjönk. 852 människor miste livet i katastrofen och 137 överlevde. En av överlevarna var Sara Hedrenius. I den här boken går hon tillbaka till natten den 28 september 1994 och återberättar sin upplevelse av vad som hände.

Estoniakatastrofen är en händelse som sitter fast i alla svenskars minnen. Det är en ofattbar händelse, och vidden av katastrofen är fortfarande svår att ta in. Det här är känslostark läsning. Jag läser om den dramatiska förlisningen och räddningsarbetet med andan i halsen, trots att jag vet vad som kommer att hända och det gör ont i magen att höra ytbärgare berätta om hur de var tvungna att prioritera vem de skulle rädda.

Men efterspelet och den bristfällande utredningen är också ofattbart och en katastrof i sig. Det är märkligt att varken regering eller haverikommission varit intresserade av att höra Saras. och andra överlevandes, vittnesmål. Det är också sorgligt hela hanteringen av de omkomna och beslutet att inte bärga kropparna. Det är faktiskt helt ofattbart att man tog det beslutet.

Genom åren har nya uppgifter om Estonias förlisning framkommit, bland annat de omtalade hålen i skrovet och diverse vittnesmål om militära transporter. Det har snart gått trettio år, och fortfarande är det inte klarlagt vad som egentligen hände och varför. Frågan är om vi någonsin kommer att få veta det?

Det här är en av de bättre Estonia-skildringarna jag läst, och det beror delvis på att den är skriven så pass lång tid efteråt och alla de här händelserna och konspirationsteorierna från senare år finns med. Det ger en liten extra skjuts till berättelsen.

Fakta:
Förlag: Andreasson förlag
Antal sidor: 279
Utgivningsår: 2022