Döda talar inte – Ann Cleeves
En ung mamma förälskar sig i en kontrollerande äldre man. Kort därefter drunknar hennes lille son i ett badkar. Ett år senare hittas socialsekreteraren som arbetat med fallet strypt i ett badhus. Den som finner kvinnan är Vera Stanhope: kriminalkommissarien som arbetar för mycket, väger för mycket, dricker för mycket. Tillsammans med polisassistent Joe Ashworth försöker hon lösa fallet, då ännu ett mystiskt lik dyker upp i den pittoreska småstaden.
Kommentar:
Jag älskar Ann Cleeves, och då framför allt hennes Shetlandskvartett som jag har hyllat i inlägg efter inlägg. Den serien avslutades på ett mycket märkligt sätt, men Cleeves håller på att skriva fortsättningen så förhoppningsvis kan jag så småningom förlåta henne. Hennes andra serie om kriminalkommisarie Vera Stanhope är en mycket god ersättare, jag börjar gillar de här böckerna nästan lika mycket. Döda talar inte är andra boken som kommit ut på svenska, förra året kom Dolda djup.
Mest av allt gillar jag Vera Stanhope. Hon är allt som en kvinna inte ”får” vara: äldre, överviktig, bufflig, ful, sjabbig, utan man, utan barn, och hon dricker för mycket. Hennes enda umgänge är kollegan Joe Ashworth, som hon mer än gärna delar en öl med efter jobbet. Nu har hennes läkare gett henne order om att motionera, så Vera befinner sig motvilligt på motionsklubb där hon simmar en timme om dagen, på tider när bassängen är nästan tom. Det är då hon hittar en kvinna mördad i bastun, och utredningen tar sin början.
Då mycket i utredningen handlar om föräldraskap tänker Vera mycket på sin far Hector, deras relation och hur han behandlat henne under uppväxten. Och bit för bit lär vi känna Vera ännu lite bättre.
Ann Cleeves är något av det bästa du kan läsa när du vill ha en äkta, välskriven pusseldeckare. Ledtrådarna nystas sakta upp, och det är inte förrän alldeles mot slutet som man förstår hur allting egentligen hänger ihop. Det är också ganska lågmält berättat, inget våldsfrossande, utan lite mer av trivselmord. Om det nu finns ett sånt ord. Annars finns det nu.
Fakta:
Originaltitel: Silent Voices
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 336
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Vera simmade långsamt.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Kulturbloggen, boktok73 och Lottens bokblogg.
Hon är alltså som den schablonmässiga <b>manliga</b> polisen 🙂
Jag såg ett par avsnitt när den gick på TV och vet inte riktigt vad jag tyckte egentligen. Har funderat på att läsa böckerna, men eftersom jag är nästan sjukligt tvångsmässig när det gäller att läsa serier i ordning så blir det ju lite jobbigt. De första två (?) har ju inte översatts till svenska. Kan man klara sig utan dem tro?
Jag har bara läst de två på svenska och jag tycker nog att det räcker. Tv-serien börjar också med första boken på svenska och hoppar alltså även den över de två tidigare. Jag såg också tv-serien, det var en bra Vera, men jag föredrar böckerna helt klart!
Åh, den hade jag missat! Tack för tipset! Nu står jag i kö på biblan på den!
Har Ann redan skrivit en ny bok, jag har inte hunnit läsa de andra än jag nyligen köpte. Tiden bara rinner iväg.