Dvalan – Camilla Grebe
Artonårige Samuel råkar sabotera en drogaffär och tvingas till en desperat flykt undan narkotikabossen Igor. Efter att ha gått under jorden svarar han på en annons: en familj i skärgården söker en assistent till sin hjärnskadade son.Men ingenting blir som Samuel har tänkt sig när han flyttar in hos den vackra Rakel och hennes son Jonas i det avsides belägna huset vid havet. Inte heller har Samuel räknat med att hans kärleksfulla, men kontrollerande mamma – den frireligiösa Pernilla – handgripligen ska försöka hjälpa honom att få ordning på sitt liv.
Kriminalinspektör Manfred Olsson är plågad av en familjetragedi. Han utreder två till synes drogrelaterade mord när hans väg korsar Samuels och Pernillas.
Kommentar:
Dvalan är den tredje delen i serien Flickorna och mörkret, men de är så pass fristående att man kan läsa dem var för sig. Och liksom tidigare levererar Grebe en stark och skrämmande psykologisk thriller.
Men här är obehaget lite av en annan sort. Det ligger inte så mycket i allt det otäcka som händer, utan mer runt omkring. Hur vi människor beter oss. Narcissismen, mobilberoendet, jakten på pengar eller bekräftelse – det är vad som känns mest obehagligt.
Själva historien, om än den är spännande, är inte så klurig den här gången. Det går ganska lätt att lista ut vad som pågår. Jag tycker nog att både Älskaren från huvudkontoret och Husdjuret är bättre. Det var mer av en wow-känsla att läsa dem. Den här gången blir jag inte särskilt överraskad – men det kan nog delvis bero på att kraven och förväntningarna har blivit högre också. Efter två kanonböcker vill det till något alldeles extra för att trumfa. Men det är inget snack om saken att Dvalan är grymt bra och väl värd att läsas.
Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 478
Utgivningsår: 2018
Jag har inte läst någon av henne än, men blev nyfiken på den här, just på grund av det du skrev om vad som egentligen var skrämmande; hur vi beter oss. Det lockade mig nästan mer än en vanlig thriller.
Läs, alla hennes böcker är mycket bra! 🙂
Jag har inte läst någon av henne än, men blev nyfiken på den här, just på grund av det du skrev om vad som egentligen var skrämmande; hur vi beter oss. Det lockade mig nästan mer än en vanlig thriller.