Svälten: Hungeråren som formade Sverige – Magnus Västerbro
Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd.
Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika.
Kommentar:
Svälten handlar om hungeråren 1867-69, en period i vår historia som jag kunde pinsamt lite om innan. Det är också en tid som var för inte alls så länge sedan. Inte mer än tre-fyra generationer bort. Min farmors och farfars föräldrar föddes de här åren, i varsina fattiga bondfamiljer djupt i de norrländska skogarna, och jag kan bara ana att de på något sätt drabbades av uteblivna skördar och magra matförråd. De kanske svalt, men de svalt inte ihjäl. De fick växa upp och kunde så småningom bilda familjer, och här sitter jag, många år senare. Det svindlar i tankarna när man tänker på hur skör kedjan är.
Svälten är en populärvetenskaplig fackbok, som också fick årets Augustpris. Den är lätt att läsa och förstå, och den är skriven på ett sätt som engagerar och väcker känslor. Många vittnesskildringar och berättelser gör historien levande.
Det är också oundvikligt att dra paralleller till dagens tiggardebatter och flyktingströmmar, när tongångarna är ungefär de samma nu som de var då. Svälten är både intressant och lärorik läsning, om ett Sverige som inte alls känns särskilt avlägset.
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2018