Sektens barn – Mariette Lindstein
Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin.
Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen.
Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter.
Kommentar:
Efter Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod är det dags för Sektens barn, den tredje och avslutande delen i Mariette Lindsteins Via terra-trilogi.
Sektens barn är en bladvändare, precis som de tidigare böckerna, och det blir också ett bra avslut på den här serien. Rent språkligt och berättarmässigt så är det ett steg framåt. Jag har haft problem med dialogen i de båda tidigare böckerna, men den här gången fungerar det bättre.
Men jag irriterar mig fortfarande på karaktärerna, jag tycker inte om Sofia eller hur hon tänker och agerar. Jag tycker inte heller om Julia och hur hon porträtteras.
Det här är en helt okej serie för solstolen, spännande och snabbläst.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 430
Utgivningsår: 2017
Jag störde mig också väldigt mycket på Sophia. Varför är så besatt av Oswald är min återkommande fråga?