Flickorna – Emma Cline
”Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.”Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.
En av sensommarens, kanske årets, mest hajpade böcker är Emma Clines Flickorna. Och det med all rätt. Det här är en bok som stör och berör, det skaver och gnisslar, den skrämmer och fängslar. Den liksom borrar sig in under skinnet likt en kormfluga som lägger ägg under huden och ut krälar larver. Ungefär så känns det när man läser Flickorna.
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Litteraturkvalster & småtankar och Feministbiblioteket.