Zoopojken – Peter Hammarbäck

Adam Vieri är en desillusionerad ung man som jobbar på en djurpark i Stockholm. Hans kärlek till djuren är stark, men han tvivlar på det etiska i att hålla dem instängda. När den nya chefen Camilla berättar att de ska ersätta tråkiga, nordiska djur med spännande, nya arter för att locka fler besökare växer sig hans farhågor allt större. Glädjestrålande avslöjar hon att lejon, gorillor och elefanter ska inhandlas av en konkursdrabbad cirkus.

Men både Adam och djurens tidigare skötare Natalie är tveksamma till att parken verkligen är rätt plats för de nya djuren. Deras vänskap utvecklas till kärlek och tillsammans kommer de på en vansinnig plan för att rädda djuren från cirkusen och föra dem till friheten i Kenya.

Kommentar:
Ni vet hur man ibland bara blir KÄR i en bok? Det här är läsglädje deluxe som går rakt in i hjärtat på mig.

Det handlar om Adam som jobbar på djurpark i Stockholm. Han älskar djur överallt annat, älskar sitt jobb, men tycker också det är tveksamt att hålla djur instängda. Djurparkens nya chef Camilla är affärsdriven och har sitt fokus på att öka besöksintäkterna. Det gör man bäst med lite nya, fräscha djur som kan ersätta de gamla tråkiga hjortarna och grisarna som alla redan sett. Så hon beslutar att köpa upp några lejon, gorillor och elefanter från en konkursdrabbad cirkus. Varken Adam, eller cirkusdjurens skötare Natalie, tycker att det är en särskilt bra idé och de sätter en plan i rullning. Djuren ska räddas från cirkusen och från Camilla, och återföras till friheten i Kenya.

Och som ni förstår är det här galet rolig läsning. Men det är inte bara skrattfest. Det är också en historia som väcker eftertänksamhet, och Adams funderingar och känsloliv vävs så fint in i berättelsen. Hos mig väcks alla möjliga känslor och jag kastas mellan både skratt och gråt. Det är varmt, charmigt och ömsint, och en riktigt fin historia.

Här finns också en alldeles särskild sorts berättarglädje. Den kan man nog bara hitta hos debutanter – det känns piggt, oängsligt, och oförstört, om ni förstår hur jag menar. Och den berättarglädjen lyser igenom boksidorna och går också rakt in i hjärtat.

Jag såg för övrigt att Zoopojken beskrivits som en ”galen skröna” vilket är ett uttryck som genast ger mig eksem. (Det slås endast av ”mustig skröna”, då åker spypåsen fram). Jag hatar ju skrönor. Men jag älskar Zoopojken. Så nej, jag vägrar att kalla den för en skröna, i så fall har hela min världsbild rubbats. Och ÄR det en skröna… ja då förstår ni vilken magisk läsning Zoopojken kan vara. Livsomvälvande. Är jag en person som älskar skrönor nu?

Fakta:
Förlag: Bazar förlag
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2023