Spelet är spelet – Leo Carmona och Cyril Hellman

Det börjar med småbrott och bax, men leder snart in i det största gangsterkriget i Sveriges historia. 22-årige Carlos ville aldrig bli gangster, så hur hamnade han här?

Som pojke flyr Carlos och hans familj Pinochetregimen i Chile och tar sig till det löftesrika landet i norr. De hamnar i Jordbro, ett av Sveriges mest utsatta miljonprogramsområden, där drömmarna om det nya livet snabbt går i kras. Carlos hänger i centrum och på gatan och dras med tiden allt djupare ner i Stockholms undre värld. Vänner blir till fiender och plötsligt svävar Carlos i livsfara.

 

Det är en hård och tuff gangstermiljö som skildras. Fjärran från min egen vardag och en livssyn så långt ifrån min egen. Jag kan inte riktigt förstå den här hetsen efter pengar och status, heder och ära.

 

Jag har lite svårt att komma in i handlingen. Det är jobbigt att läsa med alla slanguttryck, men det köper jag ändå, det är hans språk. Men jag tycker att handlingen är lite rörig. Det växlar mellan dåtid och nutid, men händelserna är ofta så snarlika att det är svårt att hänga med i de olika händelseförloppen. Spännande blir det först mot slutet. Personerna är också väldigt lika varandra, det är många namn som nämns och ingen får man  komma riktigt nära. Inte ens Carmona själv.

 

Jag tycker också att Spelet är spelet blir lite av en antiklimax då inget om Arlandarånet nämns – inblandningen i det berättade Carmona om i samband med att den här boken släpptes. Bra ur PR-synpunkt, och det kommer med all säkerhet en bok till. Mer para till Carmona. Spelet är spelet.

 

Förlag: Forum

Antal sidor: 333

Utgivningsår: 2017

 

Finns på Bokus och Adlibris.