An echo in the bone – Diana Gabaldon
An echo in the bone tar vid direkt där Snö och aska slutade. Claire, Jamie och Ian lämnar nu Fraser’s Ridge för att resa tillbaka till Skottland, för att träffa familjen på Lallybroch, och för att ta med sig tryckpressen från Edingburgh tillbaka till Amerika. Men det är en lång väg hem, och krig härjar. William och Jamie står på olika sidor i konflikten, och William är fortfarande ovetande om vem som är hans riktige far.
Historien växlar mellan 1770-tal och 1980-tal, där Brianna och Roger befinner sig på Lallybroch, som de köpt. De har börjat anpassa sig till sitt nya liv, och saknaden efter Claire och Jamie lindras något av den ask med brev som föräldrarna lämnat efter sig. Brev som Claire och Jamie skrivit och bevarat, i hopp om att Brianna och hennes familj kommer att läsa dem i framtiden. Men allt är inte frid och fröjd… en främling stryker runt huset och skrämmer barnen… en främling som visar sig vara någon som gått genom stenarna…
Vi får även följa William, och lord John, och även Ian är berättare i några delar, och det är flera nya personer som läggs till handlingen. Såväl som gamla bekanta som dyker upp igen. Lite rörigt, och lite för mycket som jag finner ointressant. Jag hade nog sett att fokus varit mer på Claire och Jaime, samt på Brianna och Roger.
I tre år har jag väntat på att den här boken skulle komma ut, och det är med blandade känslor jag lägger den ifrån mig. Det finns flera saker att irritera sig på, felaktigheter i texten som säger emot det som utspelat sig i tidigare böcker, och sådant är slarvigt om man nu har hållit på så länge med att skriva den här boken. Jag är verkligen, VERKLIGEN, ett stort fan av Claire och Jamie och Diana Gabaldon, och visst älskar jag den här boken precis som jag älskar hela serien… men… om jag ska vara kritisk så är det här faktiskt inte sådär jättebra…
Större delen av boken är Dianas detaljerade och ingående beskrivningar av kriget, slagfälten och sjukvården, och det blir lite enahanda efter ett tag. Det händer inte särskilt mycket som för historien framåt, men det läggs ned stor omsorg på att skildra allting. De sista 150 sidorna i boken är de verkligt intressanta, där händer det grejer kan jag lova! Och där stressas det. Det hoppar hit och dit och är väldigt forcerat. Bara de sista sidorna hade kunnat fylla en hel bok. Där hade jag velat ha mer detaljerade beskrivningar, där hade hon kunnat ta god tid på sig med berättandet, hellre än de hundratals sidor i mitten där Claire och Jamie är belägrade i fort Ticanderoga. Det blir otroligt dåligt och fullkomligt icke-trovärdigt det som händer på slutet just när det är så forcerat och man inte får någon förklaring till varför vissa personer agerar som de gör.
Sen så får man inte lämna historien mitt i – totalt oavslutad och miljoner lösa trådar som väntar på att få sin upplösning. Man kan lämna cliffhangers, men man slutar inte mitt i konversationer som Diana gjort här. Blir det nu ytterligare tre års väntan på nästa bok? Suck…
Det positiva är att det här är första gången som jag läst Gabaldon på engelska, och det är något alldeles extra! Det blir en helt annan känsla när gaeliskan och skotskan blandas med det engelska. ”Dinna fash yourself mo cridhe.” Och det blir mer personlighet hos karaktärerna när deras språk skiljer sig från varandra. I den svenska översättningen så pratar de flesta likadant.
Sen är det förstås också positivt att detta inte är den sista boken… minst en till kommer det att bli!
Fakta:
Förlag: Delacorte Press
Antal sidor: 823
Utgivningsår: 2009
Första meningen: The body is amazingly plastic.
Hej! Lika stort fan som dig tror jag 🙂 Har du en aning om när boken kommer ut på svenska?
Ja, vet du när den kommer ut på svenska? Har längtat så
Jag vet inte vilket datum den kommer ut på svenska tyvärr, jag har provat maila förlaget men dom har inte svarat… 🙁
uppdatering: http://hyllan.blogg.se/2010/january/lite-nytt-om-diana-gabaldon.html
i början på september förväntas den komma ut på svenska.
Hej. Det är med blandade känslor jag läser din recension. Har längtat och väntat så länge på denna bok. Blir orolig över felaktigheterna, och det snabba slutet som du nämner. Jag har läst alla böcker 2 ggr och har försökt att hitta någon annan bok som kan få mig så frälst igen. Har ni några tips?
Hej Mia, även om jag hade önskat mer så är det fortfarande en bra bok. Jag hade så stora förväntningar så det påverkar säkert också mitt betyg. Jag hade önskat att den var bättre, men men… hoppas på nästa bok i serien istället… 🙂
Det finns en författare, Sara Donati, som sägs påminna om Gabaldon, och Gabaldon har själv rekommenderat hennes serie "Into the wilderness". Claire och Jamie dyker även upp i någon sekvens i hennes böcker. Hon finns inte översatt till svenska, och jag har själv inte läst, men jag är sugen på att testa.
Annars om du gillar just tidsresenärstemat så kan jag rekommendera Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Endast en bok och ingen serie, men det är en riktigt bra bok.
Måste bara tipsa er om att lyssna på ljudböckerna! De engelska, oavkortade (unabridged) som är inlästa av Davina Porter. Helt underbart!
De blir hundra gånger bättre än i pappersbok-format! (lite otroligt eftersom de är så bra redan innan 🙂 )
Men jag håller med dig om Echo..
Tyckte det mest var ingående beskrivningar om när William irrar bort sej i dimman (hur många gånger gör han det egentligen?)
och när Claire äntligen berättar för Jenny och Ian om vad hon är, ha! jag hade väntat mig ett spännande meningsutbyte, men nejdå, det nämns bara i en kort mening helt i förbigående 🙁
Nästan så man hoppas att boken ges ut igen i reviderad upplaga 🙂
Hej, håller med föregående talare om att den är underbar att läsa på engelska – men även att den känns underligt disponerad. Är helt såld på denna typ av litteratur. Men vi får se fram emot nästa bok och hoppas att den ger mer kött på benen.