Någonstans brister himlen – Erika Olofsson Liljedahl

Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. Arbetet är slitigt och dagarna förutsägbara. När Elis äldre syster en dag försvinner uppdagas också en mörk familjehemlighet.
 
Elis hela värld rämnar, och han tar ett drastiskt beslut. Han plockar på sig familjens få slantar och lämnar barndomens saltstänkta klippor bakom sig.
 
Kommentar:

Någonstans brister himlen var en bok som jag började läsa helt utan förväntningar, vilket som bekant är ett bra utgångsläge. Men jag fastnade direkt från första sidan och blev rejält överraskad av hur bra det faktiskt var.

Det är dels språket, som flyter fram och på sina håll blir närmast poetiskt. Det är en otroligt vacker berättelse att läsa. Jag fastnar också för miljöerna – den lilla fiskarstugan på Bohusläns kust, fisket, näten, Elis väl intrampade träskor och en stillsam, strävsam vardag. 
 
Sen förflyttar sig historien ner till Skåne, till Höganäs, och ett lite modernare Sverige med korsettfabrik och gruvindustri. Elis och systerns båda viljor krockar och det gamla krockar med det nya. Det är svårt att ta steget in i något okänt, det är svårt att hitta sig själv och den plats där man hör hemma. Men hemma är som bekant inte en plats.
 
Någonstans brister himlen är en finstämd och lågmäld berättelse, som berörde mig väldigt mycket.
 
Fakta:
Förlag: Historiska Media
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2017
 
Finns på Bokus och Adlibris.