Knutby – Jonas Bonnier
Sommaren 1997 flyttar familjen Forsman till Knutby i Uppland, redo att påbörja sitt nya liv i Filadelfia-församlingen som leds av Eva Skoog. Under de knappt sju år som följer ska ett fåtal personer och familjer väva sig ett förödande nät av erotiska maktrelationer som ofrånkomligt utmynnar i ett tragiskt crescendo.
Kommentar:
Jag tyckte väldigt mycket om Jonas Bonniers förra bok, Helikopterrånet, som var en rafflande thriller med äkthetskänsla. Tyvärr tycker jag inte lika mycket om Knutby.
Och jag vet inte exakt vad det beror på. Kanske är det för att jag var splittrad i min lyssning, jag är inte ett fan av Katarina Ewerlöf som inläsare, jag tyckte det var rörigt att få grepp om alla karaktärerna som fått helt andra namn än man känner dem, och jag tyckte inte heller att det var särskilt spännande. Det grepp som fungerade utmärkt i Helikopterrånet blir mer platt och taffligt här.
Knutby är en roman, det är inte en reportagebok. Ramberättelsen följer verkligheten men däremellan finns det fiktiv dialog, påhittade händelser, och en del som kanske eller kanske inte hänt. Kanske den här händelsen inte riktigt passar som roman, inte på det här sättet i alla fall. Jag vet inte, det hade kanske fungerat bättre för mig om jag inte kände till något om Knutby sedan innan. Jag hade nog velat läsa en annan typ av bok om allt det sjuka och störda, och tragiska, i Knutby filadelfiaförsamling.
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 344
Utgivningsår: 2019
har inte avsikt att läsa denna