Blå – Maja Lunde

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Kommentar:
Maja Lundes Binas historia hör till en av mina största läsupplevelser. Den var lysande på alla plan. Och det var inte bara jag som tyckte det, den har hyllats världen över och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete: fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande kllimatförändringar som jorden genomgår just nu. Blå är alltså del två i raden, och den här gången handlar det om vatten.

Vi får följa två historier: Signe som år 2017 lämnar Norge i sin segelbåt, och David som år 2041 är på flykt genom ett sönderbränt Europa tillsammans med sin lilla dotter. De båda historierna följer varandra på ett fint sätt. Signes historia är den rikare, Davids är mer fragmentarisk, men det är hans delar som nuddar samtiden mest och det sätter sig fast hos mig på ett helt annat sätt än Signes.

Maja Lunde är en skicklig berättare, och ämnet är angeläget. Jag får dock inte samma vrida-om-själen-upplevelse som när jag läste Binas historia, men det här är fortfarande en mycket bra och läsvärd roman. På temat vattendystopi kan jag också tipsa om Emmi Itärantas otroligt fina Minnet av vatten.

Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 359
Utgivningsår: 2018

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är och dagarna går.