Letters from Lighthouse Cottage – Ali McNamara
En fyr! En engelsk liten kuststad! Och Ali McNamara. Vad mer kan man begära? Det låter som en perfekt kombination, men tyvärr tycker jag att Letters from Lighthouse Cottage är en liten besvikelse. Handlingen utspelar sig från 80-tal till nutid, med tidshopp framåt och bakåt i tiden. Huvudpersonen Grace är på 80-talet en ganska vanlig tonåring som längtar bort från sömniga lilla Sandybridge. Hon möter den nyinflyttade Charlie som blir hennes bästa vän och skolans coolaste kille Danny som blir hennes förste pojkvän.
Så går åren, men vad händer där emellan? Vi får veta att Grace bor i Sandybridge i nutid, men hur hon kommit dit hon är rullas sakta upp när berättelsen fortskrider.
Det finns ett magiskt element i den här boken, en gammal skrivmaskin som lämnar meddelanden till Grace. Och det är precis så knäppt som det låter. Jag kan köpa ett visst mått av magi när det görs på rätt sätt (Alexandra Potters böcker är ett bra exempel) men här blir det lite för mycket. Det är lite väl detaljerade meddelanden och varför liksom? Det är inte precis så att det skulle behövas magiska krafter för att få ihop det slutliga kärleksparet.
Jag är inte heller särskilt förtjust i att det bara handlar om Grace och hennes män. Har hon inga andra relationer än män som är/var/ska bli förälskade i henne?
Men visst, det är småcharmigt och snabbläst. En dos 80- och 90-talsnostalgi serveras, men något bestånde avtryck gör Ali McNamara inte den här gången. Läs hellre From Notting Hill with Love…Actually, From Notting Hill to New York…Actually, Breakfast at Darcy’s, Step Back in Time eller The Little Flowershop by the Sea.
Fakta:
Förlag: Little, Brown Book Group
Antal sidor: 384
Utgivningsår: 2016