Höstens måste-läsning

En av fjolårets största läsupplevelser för mig var All The Light We Cannot See av Anthony Doerr, och nu hörni, nu kommer den ut på svenska som Ljuset vi inte ser. (Släpps 23 oktober men går att förhandsbeställa på Bokus)
 
Ljuset vi inte ser är nog utspelar sig under andra världskriget, men det är egentligen inte en berättelse om kriget. Det är en berättelse, nästan en saga, om en blind flicka, en vithårig pojke och en magisk, värdefull juvel. Det är en episk, melankolisk och helt underbar roman.
 
Ljuset vi inte ser handlar om Marie-Laure som växer upp i Paris tillsammans med sin far som är låssmed på stadens Naturhistoriska museum. När hon är sex år blir hon blind. Hennes far bygger då en exakt kopia av deras kvarter i miniatyr, så att hon med fingertopparnas hjälp lär sig att memorera vägen till och från olika platser. När nazisterna senare ockuperar Paris tvingas Marie-Laure och hennes far på flykt. De flyr till Saint-Malo, en liten ringmursomgärdad stad vid kusten, där fadern växte upp och hans farbror Etienne fortfarande bor kvar. Med sig i bagaget har fadern The Sea of Flames, museets mest värdefulla ädelsten som enligt legenden bär på en förbannelse. Den som har juvelen i sin ägo kan inte dö, men alla i dess närhet drabbas av olyckor.
 

Det handlar också om Walter som är föräldralös och växer upp på ett barnhem i Tyskland. Han fascineras av radio, både sändningar och apparater, och är en naturbegåvning när det gäller att laga trasiga radioapparater. Hans talanger upptäcks av nazisterna och han skickas via Hitler Jugend ut i ett brinnande Europa för att spåra motståndsrörelser, vilket så småningom för honom till Saint-Malo där hans vägar korsar Marie-Laures.

Den är otroligt vackert berättad, och jag hoppas verkligen att det ordrika och poetiska språket kommer till sin rätt i den svenska översättningen.