All the Light We Cannot See - Anthony Doerr

Skönlitteratur / Permalink / 0

“Open your eyes and see what you can with them before they close forever.” 

Det här är nog den vackraste bok om andra världskriget som jag någonsin har läst. Eller egentligen är det inte en berättelse om kriget, det är en berättelse, närmast en saga, om en blind flicka, en vithårig pojke och en magisk, värdefull juvel.

Marie-Laure växer upp i Paris tillsammans med sin far som är låssmed på stadens Naturhistoriska museum. När hon är sex år blir hon blind. Hennes far bygger då en exakt kopia av deras kvarter åt henne i miniatyr, så att hon med fingertopparnas hjälp lär sig att memorera vägen till och från olika platser. När nazisterna senare ockuperar Paris tvingas Marie-Laure och hennes far på flykt. De flyr till Saint-Malo, en liten ringmursomgärdad stad vid kusten, där fadern växte upp och hans farbror Etienne fortfarande bor kvar. Med sig i bagaget har fadern The Sea of Flames, museets mest värdefulla ädelsten som enligt legenden bär på en förbannelse. Den som har juvelen i sin ägo kan inte dö, men alla i dess närhet drabbas av olyckor.

Walter är föräldralös och växer upp på ett barnhem i Tyskland tillsammans med sin lillasyster Jutta. Han fascineras av radio, både sändningar och apparater, och är en naturbegåvning när det gäller att laga trasiga radioapparater. Hans talanger upptäcks av nazisterna och han skickas via Hitler Jugend ut i ett brinnande Europa för att spåra motståndsrörelser, vilket så småningom för honom till Saint-Malo där hans vägar korsar Marie-Laures.
 
All The Light We Cannot See är en utsökt vackert skriven roman. Språket är ordrikt och poetiskt. Även när Doerr beskriver krigets hemskheter så görs det på ett vackert sätt. Kapitlen är korta och hoppar framåt och bakåt i tiden och växlar mellan Marie-Laure och Walter. Normalt sett har jag svårt för allt för mycket hoppande fram och tillbaka, jag vill hellre ha långa kapitel och få stanna kvar hos en person länge innan det växlar, men här störde det mig inte. Jag tror att Doerrs blommiga och detaljrika språk tjänar på korta kapitel och mycket luft i historien.
 
Karaktärerna är också underbart gestaltade. Speciellt Marie-Laure. På ett sätt är man ju som läsare alltid blind när man läser en historia. De bilder som målas upp i ens inre kommer av författarens beskrivningar och här förflyttas jag till Saint-Malo, känner den salta doften från havet och ser det som Marie-Laure upplever. Jag tycker också mycket om hennes kärleksfulle far, som ser till att göra henne självständig och klara sig på egen hand samtidigt som han försöker skydda henne genom att inte berätta alla sanningar.
 
Det handlar om mörker och ljus på flera plan, yttre och inre. Vad vi kan se, och vad vi inte ser. All the Light We Cannot See är episk, melankolisk, och mycket läsvärd.
 
Fakta:
Förlag: Scribner
Antal sidor: 530
Utgivningsår: 2014
Första meningen: At dusk they pour from the sky.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Till top