Nätter i Reykjavik – Arnaldur Indridason

Ensamvargen Erlendur Sveinsson har precis tagit sin polisexamen och jobbet i Reykjavik är tufft. Våld, brott och misär präglar numera hans vardag. Han kan inte släppa ett ouppklarat dödsfall. En uteliggare han ofta stötte ihop med på nätterna har hittats drunknad i ett dike.
 
Ingen tycks bry sig om vad som har hänt. Men mannens öde griper tag i Erlendur och jakten på sanningen om vad som hänt kommer att föra honom djupt in i Reykjaviks mörka undre värld.
 
Kommentar:

Jag är så väldigt förtjust i Arnaldur Indridason och hans kriminalpolis Erlendur Sveinsson. Ännu mer förtjust blev jag efter att ha lyssnat till Arnaldur på Bokmässan när han pratade om sina böcker, sitt skrivande, och sin skapelse Erlendur. 

Vi har fått följa den medelålders Erlendur i nio böcker, men nu har serien hoppat bakåt i tiden. I tionde boken dyker Erlendur upp som en nyutexaminerad trafikpolis, och i denna elfte bok är han i början av sin karriär. Jag var inte förtjust i det här draget från början. Den stora matchen var inte en särskilt spännande historia, jag saknade den gamle Erlendur, jag ville vara kvar i nutiden.
 
Men nu, efter Nätter i Reykjavik, så känner jag mig mer välvilligt inställd. Det är ju faktiskt intressant att följa Erlendur som ung, få veta mer om honom, om hur han blev som han blev. Det ger både bredd och djup till den enstörige och skuldtyngda karaktären jag tagit till mitt hjärta.
 
Men visst är det ganska tråkigt. Det går inte att säga emot. Det händer inte mycket. Tempot är långsamt. Men det är precis så här jag vill ha det. Jag njuter alltid av att läsa Indridasons deckare, så även den här gången. 
 
 
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 261
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.