Den kalla elden - Arnaldur Indridason

Deckare / Permalink / 0

Erlendur Sveinsson är tillbaks där han växte upp. Vid Islands östra fjordar kommer det förflutna ikapp honom.

För flera decennier sedan gick en grupp brittiska soldater vilse i bergen. Överraskade av en storm försvann flera av dem spårlöst. Samma kväll försvann också en ung kvinna under märkliga omständigheter. Vad hände med henne och soldaterna?

Deras öden väcker Erlendurs nyfikenhet. Desperat söker han svaren på de två fallen, oavsett hur smärtsam utgången blir.

Kommentar:
Den kalla elden är den nionde översatta boken om kriminalkommisarien Erlendur Sveinsson och hans kollegor. Det är också den fjärde delen i den serie som i övrigt består av Frostnätter, Mörka strömmar och Svart himmel. Nu är Erlendur tillbaka i handlingen igen, och tillbaka i sitt barndomshem. Han plågas svårt av den händelse i barndomen då han och hans bror gick vilse i en snöstorm och brodern försvann. Han återvänder med jämna mellanrum till det hus där de växte upp och gör vandringar på fjället för att hitta spår, något, vad som helst som kan få honom att komma till ro. Kommer han någonsin att hitta vad han söker efter? 

När Erlendur får höra talas om den kvinna som försvann under en vandring på 1940-talet blir han som besatt av hennes öde. Och det är så han brukar göra, han gräver ned sig i gamla, olösta fall och gåtor som ingen längre bryr sig om. Det är så han försöker lappa ihop sig själv. 
 
Att jag är ett stort fan av Arnaldur Indridason har nog inte undgått den som brukar läsa den här bloggen. Jag har hyllat hans återhållsamma, långsamma och melankoliska berättarstil i flertalet inlägg. Det karga berättandet där han säger så mycket med så få, och väl valda, ord. Och jag tycker så mycket om den ensamme och skuldtyngde Erlendur. Det känns vemodigt att ta farväl av honom, då detta sägs vara sista boken. Är det slutet för Erlendur eller inte? Jag vet inte. Slutet kan tolkas på olika sätt, jag tror själv att det här var sista mötet, men jag släpper inte hoppet helt. Jag blir riktigt rörd och berörd när jag lägger boken ifrån mig, det här är en fantastisk bokserie. Dyster, melankolisk och vacker.
 
 
Fakta:
Originaltitel: Furðustrandir
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 288
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Han fryser inte längre.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokbrus och Bokstunder
Till top