Written In My Own Heart’s Blood – Diana Gabaldon

Publicerad av

Det är i år 26 år sedan Diana Gabaldon började skriva på Outlander, den allra första delen i den storslagna berättelsen om Claire och Jamie. Nu är den åttonde boken här, Written In My Own Heart’s Blood, eller MOBY som Diana Gabaldon själv kallat boken under skrivandets gång. Och som jag har väntat. Det är hela fem år sedan sjunde boken, An Echo In The Bone, kom ut. En bok som gjorde mig rejält besviken. Den kändes slarvigt skriven och slutade på ett mycket konstigt och abrupt sätt.

MOBY är bra mycket bättre, men det är fortfarande en bit ifrån de första böckerna i serien. Jag ska inte berätta något om handlingen men det är en väldigt typisk Gabaldon-berättelse. Typisk som den varit i de senaste böckerna: det är krig – fältslag och sårade, kirurgiska ingrepp – beskrivna in minsta detalj, den obligatoriska amputationen av kroppsdel finns med, en förödande brand, möten med riktiga, historiska figurer, och ett letande efter personer som försvunnit. 

På nåt sätt känns det lite som att Diana Gabaldon kan skriva exakt vad som helst, hon har sina trogna läsare (jag själv inkluderad) som kommer att fortsätta läsa det hon skriver intill dödens dagar, eftersom vi investerat så mycket i den här familjen, i de här tusensidiga böckerna, vi vill bara få fortsätta leva i den här fiktiva världen en stund till, en bok till, få veta vad som händer, hur Frasers har det. 

Och även om MOBY är ett fall framåt, mycket bättre än förra boken, så blir det väl så mycket upprepningar. De bästa avsnitten är allt som händer med Bree och Roger, där händer helt nya saker, det är sånt vi inte läst förut. Claire och Jamie är tyvärr inte lika intressanta. Det är åtta storylines som slåss om utrymmet, vissa mer intressanta än andra, och vissa vill jag bara bläddra snabbt förbi. 
 
Jag älskar den här serien. Älskar. Men jag älskar inte de senaste böckerna. Och det är både ledsamt och frustrerande eftersom Gabaldon är en fantastisk historieberättare, hon kan skriva som ingen annan kan, men det kommer inte till sin rätt. Av MOBYs 800 sidor hade det väsentliga fått plats på hälften. 
 
Självklart väntar jag på och längtar efter bok nio. Men det finns en skillnad. Tidigare har jag oroat mig för att varje bok ska vara den sista, men det har nu övergått till att jag hoppas att nästa bok faktiskt blir den sista. Knyt ihop alla lösa trådar, fokusera på kärnberättelsen, låt det vara slut på krig och låt denna episka serie få det värdiga slut som den förtjänar. 
 
Fakta:
Förlag: Delacorte Press
Antal sidor: 825
Utgivningsår: 2014
Första meningen: In the light of eternity, time casts no shadow.
 
Finns på Bokus och Adlibris.