The Chessmen – Peter May
The Chessmen är den avslutande delen i Peter Mays Lewistrilogi. Jag fullkomligt älskade Svarthuset och även The Lewis Man höll mycket hög klass. Men jag har lite blandade känslor för The Chessmen.
Fin är tillbaka på Lewis och börjar jobba åt en stor markägare för att stoppa tjuvfiske. Då återförenas han med sin barndomsvän Whistler, numera tjuvfiskare. Tillsammans upptäcker de ett kraschat flygplan, som varit försvunnet i många år. Det planet triggar igång en kedja av händelser och minnen från det förflutna väcks till liv.
Som alltid i de här böckerna är det ett långsamt tempo, och kanske är det ännu mer långsamt den här gången. Det är mycket Fin. Mycket Fins egna tankar, mycket tillbakablickar och händelser från ungdomsåren. Jag älskar det här, men jag kan tänka mig att en del finner det vansinnigt tråkigt.
Jag har däremot en hel del problem med andra karaktärer. De som nyintroduceras i den här boken har inte ens omnämnts tidigare, vilket är lite märkligt då det visar sig att de var väldigt viktiga i Fins ungdom. Andra karaktärer som var viktiga i första böckerna är här mer som skuggfigurer. Och Fins genomgående drama, den lösa tråden, den stora plågan sedan bok ett får sin upplösning mer som i förbigående, av pliktskyldighet snarare än den större explosion som jag hade förväntat mig.
Men det som är fortsatt alldeles fantastiskt är Yttre Hebriderna. Miljön, vädret, språket, kulturen. Det här karga landskapet som både är kuliss och huvudperson på samma gång. Även öarnas historia med the Lewis chessmen eller fartyget Iolaire spelar en viktig roll i handlingen, och inget av dem kände jag till sedan tidigare.
Så jag är lite kluven. The Chessmen är inte så fantastisk som jag hade hoppats på, som jag vet att den skulle kunna vara. Inte det perfekta slutet på en trilogi, men ändå helt okej. Och om inte annat så har den i alla fall sina fantastiska miljöbeskrivningar.
Fakta:
Förlag: Quercus
Antal sidor: 386
Utgivningsår: 2013
Första meningen: He sits at his desk, grey with fear and the weight of this momentuos step, which, once taken, cannot be taken back.
Läste Mays Svarthuset som jag tyckte mycket om. Längtar efter att läsa Lewis mannen när den kommer till hösten.
Läste Mays Svarthuset som jag tyckte mycket om. Längtar efter att läsa Lewis mannen när den kommer till hösten.
Jag läste Svarthuset och det var alla dessa tillbakablickar som gjorde att jag fann boken extremt tråkig. Verkar inte som att det kommer att bli bättre på den punkten. Synd tycker jag!
Jag läste Svarthuset och det var alla dessa tillbakablickar som gjorde att jag fann boken extremt tråkig. Verkar inte som att det kommer att bli bättre på den punkten. Synd tycker jag!