Svarthuset - Peter May

Deckare / Permalink / 4

På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för­flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek.
 
Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång
 
Kommentar:
Det finns inget jag går igång på så mycket som karga deckarmiljöer. Det kan vara Belinda Bauers Exmoorhedar, Arnaldur Indridasons Island eller Ann Cleeves Shetlandsöar. Ett vidsträckt landskap, en glesbygd, ett mord - det kan nästan inte gå fel. Peter Mays Yttre Hebrider är ännu en i raden av vindpinade succémiljöer som jag omfamnar. Det här är så bra. Jag är helt lyrisk!
 
Peter May har inte bara skapat en intensiv och mörk historia, han är också fantastiskt skicklig på att bygga upp stämningen och atmosfären. Isle of Lewis framstår som en isolerad och ogästvänlig miljö, hård och karg men ändå vacker och lockande. Ungefär som kommissarie Fin Macleod. Porträttet av Fin är även det mycket skickligt tecknat. Fin som barn och Fin som vuxen smälter fint ihop till samma person.
 
Min stora favorit Ann Cleeves känns väldigt närbesläktad med Peter May. Miljöerna och människorna är snarlika men Svarthuset är betydligt mörkare och intensivare än Cleeves Shetlandsböcker som är mer trivsamma. Miljön är i centrum hos båda författarna - det karga, vackra, poetiska landskapet. Cleeves kriminalkommisarie Jimmy Perez är en favorit hos mig. Han är en ensamvarg, lika karg som landskapet runt omkring honom. Men nu har han fått konkurrens. Fin Macleod delar många av Perez egenskaper men är mer plågad och präglad av sitt förflutna. En svårare person. Men svår kan i många fall betyda intressant. Det återstår att se hur Fin utvecklas i kommande böcker.
 
Jag är mycket nyfiken på att läsa de övriga två böckerna i trilogin och debatterar just nu med mig själv om jag ska införskaffa dem på engelska eller vänta på den svenska utgivningen.
 
Svarthuset kom först ut i Frankrike, där den hyllades av kritikerna och tilldelades en rad priser, bland annat The Cezam Prix Littéraire. 2013 vann den amerikanska utgåvan The Barry Award för "Årets bästa kriminalroman".
 
Fakta:
Originaltitel: The Blackhouse / L'ile des chasseurs des oiseaux
Förlag: Modernista
Antal sidor: 362
Utgivningsår: 2013
Första meningen: De var bara barn.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
#1 - - Ugglanoboken:

Håller fullständigt med om de karga deckarmiljöerna! Har ännu inte läst något av Peter May, men ser fram emot att göra det!

#2 - - Monika:

Det var miljön som övertygade mig om att detta var en bok jag ville läsa. Så rätt jag hade :) Generellt brukar jag inte gilla miljöbeskrivningar, men det är något som får mig att gå igång på det där karga :)

#3 - - Lena:

Denna hoppas jag hinna med under de närmaste månaderna!

#4 - - Lottens Bokblogg:

Miljöskildringen var verkligen stark. Jag för samma debatt med mig själv ;-)

Till top