Norrsken – Frida Skybäck

Cecilia Stiernfors återvänder hem till herrgården Rosenlund efter en lång tids frånvaro. Var hon egentligen har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel, men hon är inte längre densamma. Djupt olycklig drar hon sig undan, skriver och drömmer om att bli författare. Mellansystern Elisabeth var tidigare hennes förtrogna men har nu allierat sig med den yngsta, utlevande och provokativa systern Amelie. Den enda ljuspunkten är lillebror Benjamin, som är ensam arvinge till gården. 

Jag tyckte väldigt mycket om Frida Skybäcks debutroman Charlotte Hassel. Den var sådär härligt svulstig och intrigerande, precis som man föreställer sig att det var på de vitpudrade perukernas tid. Norrsken utspelar sig under en annan tid (1840-tal) och känns mer avskalad och går i mollton. Det är inte särskilt mycket passion eller svulstighet att tala om, mer olycka och sorg. Och jag tror att Cecilias öde är ett öde som hon delar med många samtida kvinnor, att tvingas in i ett äktenskap med en passande man, pressen att göra rätt för familjen och foga sig efter andras vilja istället för att stå upp för sig själv.