Enkät: Hösten, hösten, hösten

Precis som Litteraturkvalster har jag grottat ner mig en del i höstens utgivning. Eller grottat ner mig var att ta i, jag har mest bara sonderat terrängen. Jag har inte ens haft koll på sommarens utgivning, så pass efter är jag…

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen: Var det här allt? Tyckte först inte att jag hittade något särskilt upphetsande, men efter hand dök de upp, de spännande och efterlängtade titlarna.

Jag längtar särskilt efter: Ann Cleeves nya Shetlandsdeckare. I september kommer Thin Air och jag får höstens Jimmy Perez-fix. 

Jag blev förvånad över: alla vår- och sommarböcker jag missat… 

Jag är nyfiken på: Hur funkar Jo Nesbø utan Harry Hole? I oktober kommer Sonen, Nesbøs tolfte thriller. Och Tove Alsterdal, är Låt mig ta din hand lika fantastisk som I tystnaden begravd?

Som jag har väntat på den här fortsättningen: Ja det är ju Cleeves då. Även Ken Follett är tillbaka med Evighetens rand, den avslutande delen i Århundradet-trilogin. Det är en mastig men magnifik serie som kräver sin lilla tid att läsa. Jag vet inte om jag kommer att klämma in den i höst, men jag ser fram emot att läsa den.

En debutant som låter spännande: Norsk krim brukar vara bra så Samuel Bjørks debut Det hänger en ängel ensam i skogen kommer jag att läsa. 

Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändå: Marian Keyes november-release The Woman Who Stole My Life är jag nyfiken på. De senaste böckerna har varit små besvikelser så jag hoppas att det är en Keyes i högform den här gången. Jag är också nyfiken på John Ajvide Linqvists Himmelstrand. När det gäller honom vet man inte riktigt vad man får. Och oktober-releaserna David Nicholls Vi och Morgan Larssons Det opålitliga hjärtat låter som perfekt höstunderhållning.

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa: Jag svarar alltid Blonde. Men det blir aldrig Blonde….

Höstmotto: Mer te och böcker till folket!