Just for Christmas – Scarlett Bailey

Scarlett Bailey, a.k.a Rowan Coleman, är tillbaka med ännu en julkaramell. Förra årets Married by Christmas var en riktig hit och seglade direkt upp på min feelgood/chick-lit-topplista. Och as far as jul-lit goes var det den allra bästa jag nånsin läst. Dittills alltså, men nu är det nytt år och nya böcker.

Just for Christmas handlar om Alex Munro, som flyr hemifrån när hon får veta att hennes bästa vän och tillika stora kärlek Marcus ska gifta sig. Med krossat hjärta lämnar hon Edinburgh, sin pappa, och hela sitt liv bakom sig och flyttar till en liten stuga i Cornwall. (Ni hör ju redan här – Cornwall och julfirande i samma bok, kan det gå fel?)

Alex har fått jobb som hamnföreståndare (en till bra grej, ett annorlunda och icke förutsägbart yrkesval) i Poldore, en liten by med udda och excentriska karaktärer (Stars Hollow-feeling!) som mer eller mindre tvingar henne att delta i det traditionsenliga julspelet.

Alex tvingas inte bara samsas med sina nya grannar, till stugan hör också en sjabbig och illaluktande gammal hund, Buoy, som vägrar flytta på sig. Den hunden är en underbar karaktär, det är nästan så att man kan höra honom prata, så tydlig och egen är han.
 
Hon möter också Ruan (åh!) som bor i en ombyggd fyr (åh!) och bär på både bagage och hemligheter. Och så dyker plötsligt Marcus upp, en aning vilsen när hans bästa vän övergett honom. Och när fler oväntade personer från Alex förflutna också dyker upp i Poldore blir det en helt oförglömlig jul…
 
Och det här är precis så underbart som det låter, och som omslaget ger sken av. En härlig historia, sköna karaktärer och massor av twister och förvecklingar. Galet bra! Jag får förresten lite vibbar av Ali McNamara’s Breakfast at Darcy’s, själva atmosfären på den irländska ön och den cornwallska byn påminner om varandra.
 
Men det är bara att konstatera – Scarlett Bailey är jul-feelgoodens drottning. Mer glitter än så här blir det inte. I love it! 
 
Fakta:
Förlag: Ebury Press
Antal sidor: 390
Utgivningsår: 2013
Första meningen: It took a few seconds after she killed the lights and switched off the engine, for Alex Munro’s eues to adjust to the dark.
 
Finns på Bokus och Adlibris.