Pojken som slutade gråta – Ninni Schulman
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en 43-årig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.
Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck.
Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabelt.
Kommentar:
Jag var stormförjust i Ninni Schulmans debutdeckare, Flickan med snö i håret, som jag tyckte hade något alldeles speciellt över sig. Pojken som slutade gråta är en underhållande deckare, men den sticker inte ut.
Det är väldigt mycket som händer i den här boken, många ledtrådar som slängs ut, men de är alldeles för enkla. Det är så uppenbart att man ska tro att det är den eller den som ligger bakom, att man direkt vet att så inte är fallet.
Men jag gillar Hagfors. Det är en på pricken beskrivning av vilken liten småstad som helst och jag känner igen mig i mycket. Eller i allting för att vara exakt. Kärleksnästet kommunhuset, jo jo minsann…
Det här är utmärkt underhållning för stunden, om än inte så bra som jag hade hoppats.