Djävulsstjärnan – Jo Nesbø
Semestertider i Oslo. En värmebölja håller staden i ett obarmhärtigt grepp. Polishuset står tomt sånär som på två personer: karriäristen Tom Waaler och Harry Hole, vars uppsägning hänger i luften sedan han förgäves försökt bevisa att Waaler är skyldig till mord och vapensmuggling.
Då en ung kvinna hittas mördad, med en femuddig röd diamant under ögonlocket och ett avhugget pekfinger, tvingas Harry ta sig an fallet tillsammans med Tom Waaler.
Mördaren slår till gång på gång efter ett till synes obegripligt mönster och paniken sprider sig bland allmänheten. Harry arbetar febrilt för att knäcka djävulsstjärnans symbolik. Samtidigt är det dags att göra upp med Waaler en gång för alla.
Kommentar:
Djävulsstjärnan är femte boken med Harry Hole i huvudrollen, och den tredje i Oslotrilogin (efter Rödhake och Smärtans hus.) Och nu börjar det bli riktigt, riktigt bra!
En av de mest magsäcksvändande inledningar jag läst sätter tonen, och sen öser det bara på. En tät och intensiv jakt på en misstänkt seriemördare inleds, samtidigt som Harry Hole är nere på botten. Han super, har blivit uppsagd, och förhållandet med Rakel fungerar inte. Dessutom kallas han motvilligt in i utredningen och tvingas jobba under Waaler. Inte det bästa utgångsläget.
Harry Hole, både geni och fyllo, tycker jag gestaltas riktigt bra i den här boken. Det är också en otroligt spännande mordutredning och en rafflande upplösning som håller mig på helspänn nästan till sista sidan.
Fakta:
Originaltitel: Marekors
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 388
Utgivningsår: 2012 (2004)
Första meningen: Huset var byggt 1898 på lergrund som hade gett efter lite grand på västsidan, så att vattnet rann över tröskeln på samma sida där dörrens gångjärn satt, närmast väster.
Finns på Bokus och Adlibris.