Mississippi – Hillary Jordan

År 1946 flyttar Henry McAllan med sin hustru Laura till en bomullsfarm i Mississippideltat. Storstadsbon Laura avskyr det hårda livet på farmen. Regnet öser ned och familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja.

Efter krigets slut återvänder två unga män från Europa för att hjälpa till med arbetet på farmen. Jamie, Henrys yngre bror, charmar sin omgivning men förföljs av plågsamma minnen från kriget. Ronsel Jackson, sonen till de svarta dagverkarna som bor på farmen, återvänder från kriget som en hjälte bara för att konfronteras med den djupt rotade rasismen hos hans egna landsmän. Den osannolika vänskapen mellan de två unga männen kommer att dra in dem alla i en förgörande tragedi.

Kommentar:
Fantastisk. Alldeles makalöst fantastisk bra, den här boken tar andan ur mig. Att det dessutom är Hillary Jordans debutroman är imponerande, här finns en tyngd och en ton som man brukar återfinna hos de riktigt stora namnen.

Mississippi är en berättelse om rasism och fattigdom. Det är en historia som berättas av sex personer. Henry och Laura som äger farmen, deras arrendatorer Hal och Florence, och de yngre männen Jamie och Ronsel som kommer hem från kriget. Alla har de en motvikt hos varandra, de berättar samma historia men de berättar helt olika saker. Rösterna väver fint in i varandra, det är inte på något sätt distraherande med så många som vill komma till tals.

Jag fastnar främst för Laura, kanske för att hon pratar mest, kanske för att hon är kvinna och jag kan identifiera mig mest med henne. Men den som berör starkast är Ronsel. Att som svart man ta värvning, kämpa för ett land som spottar på honom, komma till Europa och där mötas som en man och inte som svart, bli människa, och sedan återvända hem för att upptäcka att han inte är en hjälte utan allt är precis som det var förut. Man går in genom bakdörren i affären, ser till att bli sjuk på rätt dag i veckan, när doktorn har niggerdag, och man ser till att veta sin plats. Det är så vidrigt så det finns inte.

Originaltiteln är Mudbound, som också är namnet på gården, och det är ett träffande namn. Det finns en tyngd i gyttja, och det finns en tyngd i boken som sliter och drar i dig när du läser. Det är motstånd, mörker, regn, hetta, lust, allt trycker, kväver och klistrar sig fast in på bara skinnet. Den tryckande stämningen byggs sakta upp och blir allt tätare och intensivare, och man vet att det oundvikligen kommer att leda till en katastrof.

Mississippi är imponerande bra, och jag ser verkligen fram emot att läsa kommande böcker av Hillary Jordan. Läs den!

Fakta:
Originaltitel: Mudbound
Förlag: Historiska Media
Antal sidor: 304
Första meningen: Henry och jag grävde gropen två meter djupt.

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är med näsan i en bok,  Bokboxen, Erikas bokprat, Bookiecookiez

.