Adrian Mole and The Weapons of Mass Destruction – Sue Townsend

I år är det 30 år sedan första boken om antihjälten Adrian Mole gavs ut, och det firar Penguin med nyutgåvor av alla de åtta böckerna. Jag läste nyligen The Lost Diaries of Adrian Mole, och hoppade därefter på The Weapons of Mass Destruction, som är sjunde boken av åtta.

Och det här är så fantastiskt roligt! Om jag kände aningens tvivel efter The Lost Diaries över hurvida Adrian Mole fortfarande håller, så är jag nu lättad och glad över att alla tvivel är bortblåsta. Adrian Mole är vid 35 års ålder lika rolig som någonsin.

Han är nu alltså officiellt medelålders och på väg utför. Nu väntar tandköttsproblem, rullstolsrampar och döden. Han jobbar i en bokhandel, bor i ett alldeles för dyrt loft i Rat Wharf, ett område som skulle vara hippt men istället lever upp till sitt namn. Både råttor och arga svanar attackerar Adrian. Ekonomiskt går det också utför. Han lever över sina tillgångar och blir mer och mer skuldsatt.

Kärlekslivet går sådär. Han råkar bli ihop med Marigold, en tråkig, ointressant kvinna som fortfarande bor hemma hos mamma och pappa, inreder dockhus på sin fritid, och har så mycket hår på benen att det går att fläta. Hur mycket Adrian än försöker göra slut så går det inte och han dras djupare in i den bisarra familjen Flowers, där han till på köpet blir förälskad i Marigolds syster Daisy…

Boken utspelar sig mellan åren 2002-2004, och mycket fokus ligger på Irak-kriget och frågan om det finns några massförstörelsevapen eller inte. Adrian är Blair-anhängare, stöder tanken på krig och stöttar sin 18-årige son Glenn som gått in i armén. Daisy och Pandora är motpolerna och antikrig.

Sue Townsend väver alltid in samtidens politiska händelser och stämningar med skärpa och syrlighet, och gör det riktigt bra. Hon är också skicklig på att teckna karaktärer, att få oss som läsare att älska dem. Vem älskar inte Adrian Mole trots alla hans fel och brister?

Har du missat Adrian Mole så kan jag verkligen rekommendera hans bekantskap. Och alldeles särskilt med de här nya, fina Penguin-utgåvorna som pryder sin plats i bokhyllan!

Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 453
Utgivningsår: 2004 (2012)
Första meningen: Dear Mr Blair, you may remember me – we met at a Norwegian Leather Industry reception at the House of Commons in 1999.

Finns på Bokus och Adlibris.