Berättelsen om Esmara – Petra Östergren

Det är i Tornedalen hon har sitt hem, Esmara. Där finns den storslagna och rogivande naturen och den myllrande släkten med matriarken Martta Jo och Gustaf. Och där finns tryggheten och hennes arv, men även mörka minnen från en barndom som inte liknar någon annans.

Det har hunnit bli åttiotal när Esmara lämnar Tornedalen för Stockholm. Hon ska börja på Handelshögskolan och dessutom ta hand om släktens hyreshus på Dalagatan – något som visar sig vara svårare än hon trott och dessutom får de gamla familjestriderna att flamma upp.

Med iver och självförtroende tar sig den egensinniga Esmara ändå an huvudstaden. Hon handlar med fastigheter, knyter vänskapsband och utforskar annorlunda kärlekshistorier. Till slut träffar hon Ludde och livet tar en ny vändning. Men närheten och kärleken väcker också de smärtsamma barndomsminnena – och hon riskerar att förstöra det hon längtar efter allra mest.

Kommentar:
Jag känner till Petra Östergren från diverse debattartiklar om självförsvar och prostitution, men jag känner inte till henne särskilt väl. Hon har även skrivit böcker förut, men Berättelsen om Esmara är hennes skönlitterära debut och första delen i en planerad trilogi.

Jag hade lite svårt att komma in i boken till en början, det är många namn och personer som dyker upp och jag hade svårt att hålla isär dem alla. Men det gav med sig och jag växte ihop med boken. Mycket tack vare de fina skildringarna av Tornedalen.

Tornedalen är delvis hemma för mig, jag är uppvuxen en bit västerut men det är ändå välkänd mark för mig. Platserna och ortsnamnen är bekanta, folket, språket, miljöerna, färgerna – allt känner jag igen. Jag tycker att de bitarna i boken är de mest välskrivna. Här finns, både i verkligheten och i boken, ett lugn. I Stockholm finns ett annat tempo, och det avspeglar sig även i berättandet. Jag tycker om de här växlingarna, de vitt skilda miljöerna, och de olika karaktärerna. Kanske att just övergångarna där emellan inte flyter på så bra, det blir lite hoppigt ibland.

Det här är också en bok med starka kvinnor. Männen håller sig mer i bakgrunden, det är kvinnorna som styr och är i centrum i Esmaras släkt. Några traditionella ”manliga” män finns nästan inte alls. Esmara själv blir nästan för mycket ibland, hon är så driftig i sina affärer och ror i land allt hon företar sig. Det blir stundtals nästan som att läsa en skröna.

Men jag gillar det här, det gör jag absolut. Det känns som att Berättelsen om Esmara kommer att växa sig ännu starkare i kommande bok. Det finns potential för att bli en riktigt bra och minnesvärd romanserie.

Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 416
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Esmara var inte mer än fem år när hon såg sin mamma mördas.