Känner ni igen er?
Senaste inläggen
- Kärlek på den lilla ön i havet – Jenny Colgan
- Lova mig tystnad – Mattias Edvardsson
- Smartast bland mesar – Anders Brodin
- Den sista akten – Anton Berg
- När ingen lyssnar – Diamant Salihu
- Vargdräparen – Sara Hagström
- Tvekan är för veklingar – Ulrika Norberg
- Skammens väg – Pascal Engman och Johannes Selåker
- Monstret i Florens – Douglas Preston & Mario Spezi
- Ta ner solen – Sara Molin
- Stilla veckan – Sven Petter Naess
- Lögnaren – Monica Rehn
- Au revoir Agneta – Emma Hamberg
- Finlay Donovan Jumps the Gun – Elle Cosimano
- Av skam – Lina Areklew
Alla kategorier
Senaste kommentarer
- Lova mig tystnad – Mattias Edvardsson – hyllan – bokblogg med boktips om Goda grannar – Mattias Edvardsson
- Lova mig tystnad – Mattias Edvardsson – hyllan – bokblogg med boktips om En helt vanlig familj – Mattias Edvardsson
- Den sista akten – Anton Berg – hyllan – bokblogg med boktips om De Aderton – Anton Berg
- Ta ner solen – Sara Molin – hyllan – bokblogg med boktips om Som en öppen bok – Sara Molin
- Lögnaren – Monica Rehn – hyllan – bokblogg med boktips om Betraktaren – Helene Flood
jag känner igen mig 🙂
Jag känner inte alls igen mig.
Jag älskar mina böcker. Skulle aldrig kunna göra mig av med någon av dom. Och är rädd om dom (har barngrind till rummet med mina böcker) 🙂
Men just det där med att det skulle var så farligt att vika hörnen, det har jag aldrig förstått (även om jag förstått att väldigt många ogillar hundöron i böcker)
Jag känner inte heller igen mig. Jag älskar sönder mina böcker. Viker hundöron, gör understrykningar och anteckningar i marginalen, släpar runt dem i diverse påsar och väskor så de blir nötta och dana. Men, det funkar för mig.
Jag antecknar gärna i böckerna, speciellt om de är på engelska och jag behöver slå upp något ord så brukar det bli noterat. Och jag har knäckta ryggar på så gott som alla pocketböcker, men just hundöron känns av någon anledning som ett stort no no..det gör lite ont i kroppen när man behöver bevittna det 🙂
Japp! Känner igen mig!
När det gäller mina inbundna böcker är jag jättenoga, och ju finare och mer efterlängtad bok ju mer noga är jag med omhändertagandet. Pocket är lite mer slit och släng, där kan det bli både hundöron och knäckta ryggar. Men på mina inbundna är det no-no med sånt.
Haha, ja, till viss del. Viker aldrig biblioteksböcker eller mina egna inbundna. Mina pocket böcker har dock varit med om en hel del, haha!
Haha, jag känner då igen mig!! Jag skulle aldrig i livet göra hundöron i mina böcker, och skulle någon som lånade en bok av mig göra det… då jävlar! 😛
Jag känner igen mig så mycket att jag måste nog sno den av dig 😉
Kallar mig själv Hundöra eftersom de enda tillåtna hundöron är de virtuella 😉