Känner ni igen er?
Senaste inläggen
- Brandmannen – Ulf Kvensler
- Stormberget – Liza Marklund
- De förlorade ordens bok – Pip Williams
- Från terrorns frontlinjer – Magnus Ranstorp
- Tunnel 29: Den sanna historien om den osannolika flykten under Berlinmuren – Helena Merriman
- En dyrbar fångst – Christoffer Holst
- Alla måste söderut – Marie Lundström
- Skulden man bär – Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
- Vägen vi måste gå – Katrine Wessel
- Bestseller – Pascal Engman
- Fredsfittan: Natobeslutet som förändrade Sverige – Agnes Hellström
- Jävla karlar – Andrev Walden
- Röd augustimåne – Rebecka Edgren Aldén
- Käraste vänner – Katarina Widholm
- Bokmässan – drömmen som blev verklighet
Alla kategorier
Senaste kommentarer
- Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir – Lottens Bokblogg om Iskall sol – Lilja Sigurdardottir
- Jävla karlar av Andrev Walden – Lottens Bokblogg om Jävla karlar – Andrev Walden
- Vända blad av Johanna Schreiber – Lottens Bokblogg om Vända blad – Johanna Schreiber
- Djuphamn av Tove Alsterdal – Lottens Bokblogg om Djuphamn – Tove Alsterdal
- Isberg av Niklas Turner Olovzon – Lottens Bokblogg om Isberg – Niklas Turner Olovzon
jag känner igen mig 🙂
Jag känner inte alls igen mig.
Jag älskar mina böcker. Skulle aldrig kunna göra mig av med någon av dom. Och är rädd om dom (har barngrind till rummet med mina böcker) 🙂
Men just det där med att det skulle var så farligt att vika hörnen, det har jag aldrig förstått (även om jag förstått att väldigt många ogillar hundöron i böcker)
Jag känner inte heller igen mig. Jag älskar sönder mina böcker. Viker hundöron, gör understrykningar och anteckningar i marginalen, släpar runt dem i diverse påsar och väskor så de blir nötta och dana. Men, det funkar för mig.
Jag antecknar gärna i böckerna, speciellt om de är på engelska och jag behöver slå upp något ord så brukar det bli noterat. Och jag har knäckta ryggar på så gott som alla pocketböcker, men just hundöron känns av någon anledning som ett stort no no..det gör lite ont i kroppen när man behöver bevittna det 🙂
Japp! Känner igen mig!
När det gäller mina inbundna böcker är jag jättenoga, och ju finare och mer efterlängtad bok ju mer noga är jag med omhändertagandet. Pocket är lite mer slit och släng, där kan det bli både hundöron och knäckta ryggar. Men på mina inbundna är det no-no med sånt.
Haha, ja, till viss del. Viker aldrig biblioteksböcker eller mina egna inbundna. Mina pocket böcker har dock varit med om en hel del, haha!
Haha, jag känner då igen mig!! Jag skulle aldrig i livet göra hundöron i mina böcker, och skulle någon som lånade en bok av mig göra det… då jävlar! 😛
Jag känner igen mig så mycket att jag måste nog sno den av dig 😉
Kallar mig själv Hundöra eftersom de enda tillåtna hundöron är de virtuella 😉