Känner ni igen er?
Senaste inläggen
- Hornsplitter – Malin Johansson
- Olyckans år av Anne-Grete Bjarup Riis och Thomas Rydahl
- Ett litet brott för hjärtats skull – Maja Willander
- Skyfall – Johanna Ginstmark
- Ödeskust – Kicki Sehlstedt
- Den fjärde väggen – Victor Pavic Lundberg
- Den barmhärtige mördaren – Patrik Svensson
- Fadern – Monica Rehn
- Son – Thomas Enger och Johana Gustawsson
- Fröken Ceders hemlighet – Mats-Eric Nilsson
- Kvinnorna i huset – Lina Arvidsson
- Det svarta hjärtat – Elin Olausson
- Brevbäraren i Lizzanello – Francesca Giannone
- Tinna – Satu Rämö
- Finlay Donovan Digs Her Own Grave – Elle Cosimano
Alla kategorier
Senaste kommentarer
- Nattvandraren av Ulrika Hägglund och Thomas Svensson – Lottens Bokblogg om Nattvandraren – Ulrika Hägglund & Thomas Svensson
- Den sista vilan av Inger Johanne Øen – Lottens Bokblogg om Den sista vilan – Inger Johanne Øen
- Lyrans Noblesser om Fadern – Monica Rehn
- Höstdåd av Anders de la Motte – Lottens Bokblogg om Höstdåd – Anders de la Motte
- Benvittring av Johan Theorin – Lottens Bokblogg om Benvittring – Johan Theorin
jag känner igen mig 🙂
Jag känner inte alls igen mig.
Jag älskar mina böcker. Skulle aldrig kunna göra mig av med någon av dom. Och är rädd om dom (har barngrind till rummet med mina böcker) 🙂
Men just det där med att det skulle var så farligt att vika hörnen, det har jag aldrig förstått (även om jag förstått att väldigt många ogillar hundöron i böcker)
Jag känner inte heller igen mig. Jag älskar sönder mina böcker. Viker hundöron, gör understrykningar och anteckningar i marginalen, släpar runt dem i diverse påsar och väskor så de blir nötta och dana. Men, det funkar för mig.
Jag antecknar gärna i böckerna, speciellt om de är på engelska och jag behöver slå upp något ord så brukar det bli noterat. Och jag har knäckta ryggar på så gott som alla pocketböcker, men just hundöron känns av någon anledning som ett stort no no..det gör lite ont i kroppen när man behöver bevittna det 🙂
Japp! Känner igen mig!
När det gäller mina inbundna böcker är jag jättenoga, och ju finare och mer efterlängtad bok ju mer noga är jag med omhändertagandet. Pocket är lite mer slit och släng, där kan det bli både hundöron och knäckta ryggar. Men på mina inbundna är det no-no med sånt.
Haha, ja, till viss del. Viker aldrig biblioteksböcker eller mina egna inbundna. Mina pocket böcker har dock varit med om en hel del, haha!
Haha, jag känner då igen mig!! Jag skulle aldrig i livet göra hundöron i mina böcker, och skulle någon som lånade en bok av mig göra det… då jävlar! 😛
Jag känner igen mig så mycket att jag måste nog sno den av dig 😉
Kallar mig själv Hundöra eftersom de enda tillåtna hundöron är de virtuella 😉