Vinnarna – Fredrik Backman
Det har gått två år sedan allt som ingen vill tänka på hände, alla har försökt gå vidare men något med den här delen av skogen låter oss aldrig riktigt göra det. Vi är en stad med sorg i hjärtat och våld i luften, vi älskar sagor med lyckliga slut men innerst inne visste vi nog alltid att det här inte var en sådan. Det börjar med en storm, den här gången, och slutar med en eld. Någon som har varit borta länge är på väg hem. Någon begravs. Någon blir kär, någon drömmer om NHL och någon drömmer om hämnd. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän, någon försöker laga sitt äktenskap och någon försöker rädda sina barn. Någon hatar, någon slåss, någon tar ett skjutvapen och går mot en ishall. Allt vi kämpat för kommer inte överleva, alla vi älskar kommer inte bli gamla.
Kommentar:
Efter Björnstad och Vi mot er är det dags för Vinnarna, den tredje och avslutande delen i Björnstad-serien.
Jag är lite kluven. För jag tycker egentligen inte om det utstuderat Backmanska, samtidigt som jag sitter och fulgråter av både sorgligheter och snusförnuftiga visdomsord. Jag kan inte riktigt värja mig.
Eftersom Fredrik Backman upprepar sig hela tiden så upprepar jag mig själv från mina tidigare recensioner, för samma sak gäller här:
Jag irriterar mig på Backmans sätt att formulera sig. Så här. Med korta meningar för att understryka något viktigt. Och djupt. Så att ingen av oss. Ingen. Ska kunna missa det han försöker säga. Och ibland lyckas han. Ibland blir det melodramatiskt och floskligt. Men grejen är att det KÄNNS inte. Inte på riktigt. Det är som att han försöker plantera in känslor i läsaren istället för att bara låta dem komma naturligt och det stör mig. Och det stör mig ännu mer när jag går på det och det faktiskt kniper till i hjärtat ibland.
Det är precis samma sak den här gången, men jag tycker ändå det är ett lyft gentemot föregående bok. Så här sitter jag – manipulerad, smått irriterad, men samtidigt söndertrasad med alla känslorna utanför kroppen. Och visst är det en bra historia. Om än lite väl omständligt förpackad.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor 750
Utgivningsår: 2021
Jag har inte läst den här avslutande delen än, men anar vartåt det barkar, och drar mig för att läsa. Jag håller helt med dig om det Backmanska sättet att skriva. Det är litet störande, men det fungerar. Och han är så insiktsfull, jag tänker många gånger när jag läser hans texter, att han måste vara så hundraprocentigt uppmärksam på sin omgivning för att kunna skildra verkligheten så naket och utan att skildra något som enbart svart eller vitt.