Afghanerna – Åsne Seierstad

Bashir rymde hemifrån som pojke för att utkämpa ett heligt krig, fängslades, frigavs, och är nu krigsherre med två fruar. Jamila fick polio som flicka, lärde sig läsa Koranen med kvinnlig blick, blev högt uppsatt politiker och sedan flykting i en stad norr om polcirkeln. Ariana är en snart färdigutbildad student, ivrig att få ta sin examen och bli en del av samhället men som skickas hem och får besked om att hon ska gifta sig med en främmande man.

Åsne Seierstads dokumentärroman Afghanerna kretsar kring dessa tre personer, och vi får följa deras liv och öden i ett krigshärjat och talibanstyrt Afghanistan. Boken bygger på otaliga timmar av intervjuer och grundlig research, men den är skriven som i romanform och det känns som att man kommer personerna väldigt nära. Det tog dock ett tag för mig att komma in i berättelsen – det är många namn och många personer att hålla reda på och det var svårt att skilja dem åt till en början.

Det är en komplex bild av Afghanistan som växer fram, och jag får en större förståelse för varför situationen är som den är. Jag lär mig mer om landets historia och politiska skeenden. Jag både förstår mer, och samtidigt ännu mindre. Det är i alla fall otroligt intressant och fängslande läsning.

Genom mitt ideella arbete har jag träffat många flyktingar och asylsökande från ett stort antal länder, men just afghanerna har alltid legat mig extra varmt om hjärtat. De har oftast haft ingenting, ingen familj, inga pengar, inga uppehållstillstånd, ingen chans att etablera sig i Sverige på samma villkor som exempelvis syrierna som ofta haft både pengar, utbildning och direkt fått ett uppehållstillstånd som öppnat många dörrar. Tänk så många resurser som Sverige slösat bort genom att inte ta tillvara på kraften och kompetensen hos afghanerna. Många är de som tvingats lämna landet trots att de haft både svenskakunskaper och jobb. Det är sorgligt och skamligt.

Fakta:
Förlag: Bokförlaget Polaris
Antal sidor: 532
Utgivningsår: 2o22