Grace – Anthony Doerr
Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.
När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda dottern. Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet.
Kommentar:
Anthony Doerrs All The Light We Cannot See (Ljuset vi inte ser) är en av mina största läsupplevelser någonsin. Jag får gåshud bara av att tänka på den. Och förmodligen är det därför jag sparat på Grace så länge – antingen kommer det att bli en fantastisk läsupplevelse, eller en stor besvikelse. Tyvärr blev det det senare. Grace är som en klumpig wannabekusin till Ljuset vi inte ser.
Det finns många likheter. Bland annat det rika, blommiga, poetiska språket – men den här gången blir det för mycket. Det är SÅ överdrivet, allt (speciellt det som rör naturen och vädret) ska beskrivas in i minsta detalj. I Ljuset.. finns det radiotekniknörden Walter – här finns snö-och-vattenexperten Winkler. Men så efter att jag läst klart så inser jag att Grace faktiskt är skriven 2004, tio år före Ljuset.., bara att den först nu översatts till svenska. Och då blir jag lite mer förlåtande. Det är ju bra att karln utvecklats och börjat skriva bättre istället för tvärtom. Är lite småsur bara för att jag trodde att det här var en ny bok från Doerr och inget gammalt ”skräp” som dammats av.
Jag hatar förövrigt huvudpersonen Winkler. Mer patetisk och irriterande karaktär är svår att hitta. Om man drömmer att ens barn kommer att dö och att man själv är ansvarig, är lösningen då att rymma utomlands i 25 år och inte ens försöka få kontakt på något sätt? Även om man skulle vara för feg så skulle man försöka ta reda på om hon lever, och om ens fru lever, på något himla vis utan att avslöja sig själv. Sen har han en otäck stalker-psykopat-sida också. Även kärleksrelationen mellan honom och Sandy är läskig. Det är så mycket som är skevt med honom – exempelvis inte en enda vän eller familjemedlem som saknar honom? Allt med honom är så stört och icke trovärdigt och hans beteende genom hela boken är fullkomligt irrationellt och ologiskt.
Så nä, ägna inte tid åt att läsa Grace. Men läs definitivt Ljuset vi inte ser!
Fakta:
Originaltitel: About Grace
Förlag: Bookmark Förlag
Antal sidor: 467
Utgivningsår: 2004 (2017)
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boklysten och Fantastiska berättelser.
Jag vågade inte börja på denna, efter att, precis som du, älskat Ljuset vi inte ser. Nu stärker du mig i att jag valde rätt, fast jag måste nog höra den, förr eller senare. Fast senare då… 😉