Fyrvaktarna – Emma Stonex
Tjugo år senare har Helen, Jenny och Michelle fortfarande inte fått några riktiga svar på vad som hände deras män i fyren. Men när en författare dyker upp i byn för att gå till botten med mysteriet får de en chans att berätta sin sida av historien. Hemligheter kommer upp till ytan och sanningar förvandlas till lögner när vi lägger pusslet om fyrvaktarna som försvann och deras sista tid i tornet.
Kommentar:
Fyrvaktarna är baserad på ett verkligt mysterium – tre fyrvaktare som försvann spårlöst från en fyr vid Hebriderna år 1900. Det mysteriet har fascinerat mig sen första gången jag läste om det, så redan på förhand var jag såld på den här berättelsen.
Till en början blev jag aningen besviken, mycket av mystiken försvann när handlingen förläggs till 1970-tal, och det blir ett slags relationsdrama av det hela. Jag tyckte också att berättelsen var svår att kommma in i, då den till stor del består av monologer utan dialog. Kapitlen i nutid består av att respektive fru håller monolog med den namnlöse och tyste författaren. Ute på fyren är det inre monologer hos de olika männen som dominerar.
Handlingen är spännande och oförutsägbar. Det finns en genomgående sorg och ett mörker som tilltalar. Den isolerade och klaustrofobiska miljön som tär på psyket är alltid ett bra drag. Och jag gillar de övernaturliga inslagen mycket. Miljöbeskrivningarna är detaljerade och ordrika. Språket är blommigt och svulstigt när det gäller beskrivningarna av det skummande havet och farofyllda omgivningarna.
Romanen som helhet tycker jag är bra, men jag hade personligen tyckt att den var ännu bättre om den fått utspela sig hundra år bakåt i tiden eller mer. Det hade lirat bättre med hela känslan av avlägsenhet och isolation.
Jag har läst romanen på engelska; The Lamplighters.
Fakta:
Originaltitel: The Lamplighters
Förlag: Sekwa förlag
Antal sidor: 373