För att kunna leva: en nordkoreansk flickas resa till frihet – Yeonmi Park
Yeonmi Park drömde inte om frihet när hon flydde från Nordkorea. Hon visste inte ens vad frihet innebar. Det enda hon visste var att hon flydde för livet, att om hon och hennes familj stannade kvar skulle de dö – av svält, eller sjukdom, eller till och med genom avrättning. Det här är berättelsen om Parks kamp för att överleva i en av världens mest brutala och slutna diktaturer. Vi får följa författaren från uppväxten i den nordkoreanska gränsstaden Hyesan till flykten till Sydkorea via Kinas undre värld av människosmugglare och trafficking; och hur hon sedan utvecklas till en ledande människorättsaktivist – innan hon ens fyllt 21.Kommentar:
Jag tycker väldigt mycket om Nordkorea-skildringar, detta bisarra land fascinerar mig och intresserar mig. Jag tycker mest om den första delen i Parks berättelse, om barndomen, om livet och vardagen. Där känns det som att man kommer henne nära. Men det är många bitar som blir väldigt ytliga i Parks berättelse. Hela flykten, människosmugglingen och den biten går inte på djupet och väcker därför fler frågor än jag får svar. Allting känns lite skevt. Om det beror på att hon inte riktigt orkar berätta om det eller för att hon inte är en god berättare vet jag inte. Jag saknar i alla fall en hel del från just den biten av hennes resa.
När jag sedan googlar Yeonmi Park så ser jag att hon har fått mycket kritik för att hennes historia är påhittad och fabricerad, att många bitar är ren lögn. Det drar förstås en liten skugga över det jag precis läst, och befäster min känsla av att något inte stämmer. Utan att veta var sanningen ligger så är det nog inte särskilt konstigt om saker blir fel av två skäl, dels att hon berättar om saker som hände när hon var barn, väldigt traumatiska saker, och dels kan språkförbistringen spela in. Jag vill inte vara en sån som inte tror på hennes berättelse. Utan tvekan har hon varit med om många svåra saker, är det då så viktigt att allt är exakt korrekt? Nej, kan jag väl spontant känna, allt behöver inte vara exakt, jag kan ändå bli berörd och det hon berättar är viktigt.
Jag funderar också en del på hur man blir som människa av att växa upp utan att riktigt veta vad kärlek eller frihet är, inte ens förstå att det finns en värld utanför det ”perfekta och mest framgångsrika” landet Nordkorea. Hur man ständigt lever med två spår i hjärnan, ett där indoktrineringen snurrar och ett annat där man registrerar vad man faktiskt ser med sina ögon som krockar med indoktrineringen, och ändå inte riktigt kunna förstå. När man som liten blir skickad till skolan med orden ”tänk på vad du säger” istället för ”ha det bra” eller ”sköt om dig”. Det går inte ens att föreställa sig.
Rent objektivt sett är dock detta inte en av de bättre vittnesskildringarna från Nordkorea som jag läst, men den är enkelt skriven och kan säkert vara en bra ingång för den som är nyfiken på livet i världens mest slutna land.
Några fler Nordkoreatips: Flykten från läger 14 av Blaine Harden, Inget att avundas av Barbara Demick och Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman.
Fakta:
Originaltitel: In order to live
Förlag: Massolit
Antal sidor: 286
Utgivningsår: 2015
Finns på Bokus och Adlibris.