Inget att avundas - Barbara Demick

Verklighetsskildringar / Permalink / 0
I skydd av nattens mörker inleder ungdomarna Jun San och Mi Ran i hemlighet en relation. Under långa promenader går de hand i hand och pratar om allt – utom den regim som tvingar dem att smyga med sin kärlek.
 
I Inget att avundas får vi också möta flera andra vanliga nordkoreaner: en fabriksarbetare som såg sin familj svälta ihjäl innan hon flydde utomlands och en självuppoffrande doktor som tog emot mutor för att köpa mat, och vars far i sorg efter ledaren Kim Il Sungs död begick självmord.
 
Kommentar:
Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea är en reportagebok där den amerikanska journalisten Barbara Demick intervjuat ett flertal nordkoreanska avhoppare och låter dem berätta sina historier.
 
Det är ganska lätt att glömma bort folket i Nordkorea, de människor som lever, arbetar, älskar sina barn och försöker överleva precis som alla andra människor. I och med att Nordkorea är ett så slutet land finns det inte så många ögonvittnesskildringar att ta del av, inga människoöden som publiceras i kvällstidningarna, eller färgbilder på storögda svältande barn som från andra utsatta områden. De vi får ta del av är de politiska händelserna och folkets dyrkan av Kim Jong Il och Kim Jong Un som väldigt ofta skildras i en raljerande ton. Men som Demick skriver: "Det är lätt att göra sig lustig över Nordkorea. Vi skrattar åt propagandans excesser och folkets godtrogenhet. Men betänk att indoktrineringen börjar redan i småbarnsåldern, under fjortontimmarsdagarna som tillbringades i fabrikernas daghem, att varenda sång, film, tidningsartikel och annonstavla man mötte under de kommande femtio åren hade som syfte att framställa Kim Il Sung som en gud, och att landet var hermetiskt tillslutet för att hålla allt som kunde kasta tvivel över Kim Il Sungs gudomliga status utestängd. Hur skulle någon kunna stå emot?"
 
Det här är en intressant och fängslande bok och förstås alldeles fruktansvärd. Det är jobbigt att läsa om bristen på mat. Barn som tynar bort, husmödrar som kokar soppa på gräs eller bakar bröd på tallbark. Detta samtidigt som hunger sågs som en del av den patriotiska plikten - matbristen är tillfällig, nästa år blir skördarna rikliga. Men så blev det inte. Krisen blev värre. 
 
Nordkoreaexperter har sagt många gånger under årens lopp, att nu kollapsar Nordkorea, och varje gång har de haft fel. Men det verkar ändå som att nu kan det inte vara långt borta. Med fler organiserade "mäklare" som hjälper nordkoreaner att fly, att det ändå finns viss möjlighet till kontakt mellan avhoppare och deras släktingar som lever kvar, de kan tex skicka pengar via mellanhänder i Kina. Snart måste det börja bubbla och pyra mer hos folket, snart måste fler och fler få större kännedom om världen utanför, och kanske också omvärlden reagerar mer kraftfullt.
 
Inget att avundas är mycket läsvärd, och om du är det minsta intresserad av detta världens mest slutna land så är det här ett utmärkt bokval. Det enda som var lite tråkigt är att det i boken hänvisas till fotografier som saknas i svenska utgåvan.
 
Fler Nordkoreatips: Läs också Flykten från läger 14 av Blaine Harden och Alla monster måste dö av  Magnus Bärtås och Fredrik Ekman.
 
Fakta:
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 379
Första meningen: År 2001 flyttade jag till Seoul som korrespondent för Los Angeles Times, med uppdrag att rapportera från både Syd- och Nordkorea.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Camillas boklåda och Hedvigs bokhylla.
Till top