Tyst väntan – Liz Nugent

Lydia Fitzsimons bor i det perfekta huset med sin make, den framgångsrike advokaten Andrew, och deras son Laurence. Det är egentligen bara en enda sak hon längtar efter för att hennes liv ska bli riktigt fulländat. Men det sista hon förväntar sig är att denna strävan ska leda till en annan kvinnas död.

Familjen går in i en negativ spiral. Lydia gör allt för att skydda sin oskyldige son och deras sociala ställning, medan Andrew håller på att bryta samman. Snart visar det sig att Laurence inte är så naiv som Lydia tror och att hans intresse för den mördade Annie Doyle och hennes familj kan innebära slutet för hans egen.

Kommentar:
Tyst väntan är en psykologisk thriller av bästa sort. En rafflande snårig intrig, obehagliga karaktärer,
och det är svårt att slita sig när man väl börjat läsa.

Redan från första sidan så vet man vem mördaren är, men det spelar ingen som helst roll för spänningens skull. Storyn håller mig som på nålar. Jag har ingen aning om vart det är på väg och hur det hela kommer att sluta. Gång efter annan blir jag också överraskad.

Karaktärerna är riktigt bra gestaltade. Man känner sig nästan smutsig när man lär känna huvudpersonerna närmare och få inblick i hur de tänker, men de väcker ändå sympati. Jag tycker också om miljöbeskrivningarna av 1980-talets Irland, Skilsmässor är tabu, IRA härjar, och överreligiösa mödrar sätter stämningen och gör det hela tidstypiskt. Det blir också en gotisk känsla med det stora huset, familjedynamiken, alla hemligheter och utforskandet av människans mörka sidor. Det blir knappast mer mörkt och dysfunktionellt än så här, kryddat med svart humor. Alldeles rysligt bra!

Jag läste boken på engelska: Lying In Wait

Fakta:
Originaltitel: Lying In Wait
Förlag: LB Förlag
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2017