Den odödliga Henrietta Lacks – Rebecca Skloot

Publicerad av

I januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

Kommentar:

Den odödliga Henrietta Lacks är en av de mest fascinerande, tankeväckande och intressanta böcker jag läst. Det här är helt fantastisk läsning.
 
Henrietta Lacks dog 1951 av en elakartad form av livmoderhalscancer. Innan hon dog tog en läkare prov från hennes tumör och det visade sig att hennes celler gjorde något som inga andra mänskliga celler hade gjort – de överlevde utanför kroppen och fortsatte dela sig. Och de delar sig än idag. Henriettas celler, eller HeLa-cellerna som de kallas, har nu levt mycket längre utanför hennes kropp än i den. Hennes celler finns i praktiskt taget varenda laboratorium över hela världen. Skulle man lägga alla HeLa-celler på en våg skulle de väga 50 miljoner ton, eller om man la dem på en lång rad skulle de räcka tre varv runt jorden. Häpnadsväckande att tänka på. Hennes celler var med under den första rymdfärden, de har bidragit till några av de viktigaste framstegen inom läkekonsten: poliovaccinet, kloning, cellgiftsbehandling, kartläggning av gener, provrörsbefruktning och så vidare…
 
Forskarvärlden känner till HeLa-cellerna in i minsta lilla beståndsdel, men vem var kvinnan Henrietta? Vad skulle hon ha tänkt om allt detta? Det har tagit Rebecca Sklout tio år att skriva den här boken. Tio år av research, intervjuer och möten med familjen Lacks, Henriettas läkare, forskare och andra inblandade, för att slutligen få ihop berättelsen om den odödliga Henrietta Lacks.
 
Och det är en lika delar gripande och fängslande berättelse. Rebecca Skloot navigerar genom frågor om vetenskap, om etik, om ras, och hon tar sig varsamt an familjen Lacks, Henriettas efterlevande. Vi får lära känna Henriettas barn, som 25 år senare av en slump fick veta att deras mors celler levde och att man experimenterade på dem. I deras värld betydde det att det gick kloner av Henrietta på Londons gator, eller att man skapade fantasidjur som var till hälften fågel och hälften Henrietta. Familjen är fattig, lever utan sjukförsäkring, och samtidigt har HeLa-cellerna gjort så mycket för vetenskapen.
 
Mycket av historien kretsar kring Deborah, Henriettas dotter, som bara var två år när modern dog. Hennes önskan att få lära känna den mor hon inte har några minnen av blir själva drivkraften, och hon och Rebecca kommer så småningom varandra nära. När de besöker ett laboratorium tillsammans och Deborah får se sin mors celler med egna ögon är en av de mest minnesvärda scenerna i boken.
 
Och det är en helt fantastisk bok. Stark, gripande, lärorik, och jag säger det igen: fantastisk.
Pocketutgåvan saknar tyvärr bildmaterialet, och det är synd.
 
Fakta:
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2012 (2010)
Första meningen: Det här är en faktabok.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Bokmania, Beroende av böcker och Snowflakes in rain.