De utvalda: Tankeläsaren – Kristin Cashore
När ett barn med olikfärgade ögon föds i de sju kungadömena vet man att det har en unik talang, att det är en av de utvalda. Föräldrarna måste, oftast motvilligt, lämna bort ett sådant barn till kungen, som har rätt att utnyttja barnets talang. Dessa sällsynta barn är ofta fruktade för sin egenart och utnyttjade för sina gåvor.
Katsa är en av de utvalda. Hennes gåva är dödandet, och hon tvingas mot sin vilja mörda, hota och lemlästa människor åt kungen. Men när Katsa möter den unge prins Po förändras allt. De utvecklar ett starkt band till varandra och upptäcker oanade sanningar om sig själva och den fasansfulla fara som långsamt sprider sig i landet. Har Katsa verkligen dödandets gåva eller är hennes talanger egentligen till för något annat? Och hur ska Katsa och Po kunna störta en kung vars gåva är att kunna kontrollera andra människor?
Kommentar:
Det ska sägas på en gång. Jag gillar inte fantasy. Det enda i fantasyväg jag gillat är Marion Zimmer-Bradleys Avalon-böcker, allt annat jag prövat har bara varit nej. Sagan om ringen – nej, Harry Potter – nej, Terry Brooks – nej, C.S Lewis – nej. Och det är ungefär så långt min erfarenhet sträcker sig. Det bara funkar inte.
Men jag vill inget hellre än älska fantasy, fantasyläsarna verkar ha så roligt och det verkar finnas så många spännande böcker och författare att upptäcka. Någonstans inom mig bär jag en hemlig önskan om att få vara en del av fantasyvärlden. (Jag har till och med börjat skriva på en fantasybok en gång – okej, bok är att ta i, ett embryo till en bok – men kom efter ett tag till insikt: jag avskyr ju fantasy, vad håller jag egentligen på med?).
Nu har jag alltså gjort ett nytt försök att läsa fantasy och tagit mig an första delen av tre i serien De utvalda. Tankeläsaren heter den, och den finns utgiven med två olika omslag, ett för vuxna och ett för ungdomar. Det ni ser ovan är vuxenvarianten.
Men det gick trögt. Det gick så trögt i början, de första 50 sidorna tog mig flera dagar att läsa och jag tänkte ge upp flera gånger. Men så hände något. Jag började tycka om det jag läste, och jag fastnade rejält i historien om Katsa och Po. Katsa är en stark och självständig hjältinna, men Po är ändå den som intresserar mig mest, speciellt efter de händelser som drabbar honom.
Om Tankeläsaren är bra fantasy ska jag inte uttala mig om, i och med att jag gillar den är det ju möjligt att den som gillar fantasy tycker den är usel. Men det är en bra historia, och jag är uppenbarligen inte den enda som gillar boken, den har fått fina recensioner och sålts till 28 länder.
Jag gillar det alltså, det är fängslande och spännande, men helt såld på fantasy har jag ändå inte blivit. Jag kan inte låta bli att tänka att det hade varit ännu lite bättre om platserna kunnat heta Wales, Cornwall, Irland etc. istället för Lienid, Monsea och Sunder. Och Katsa och Po, vad är det för namn?
Men helt klart, en positiv läsupplevelse för mig, och jag kommer definitivt att läsa kommande böcker i serien.
Fakta:
Förlag: Semic
Antal sidor: 480
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Totalt mörker rådde här nere i fängelsehålorna , men Katsa hade en karta i huvudet.
Jag är en stor fantasyälskare och läste boken på engelska för några veckor sedan, kan helt klart säga att det är en av de bästa fantasyböcker jag läst. Någonsin.
Och lite konstiga namn är en del av tjusningen med fantasy tycker jag 🙂
Oj, vad kul att höra! Kanske jag är på rätt väg till att bli en hardcore-fantasyläsare nu…. 😉
Den skulel jag få recex av, men de kom aldrig 🙁
Böckerx3 – vad synd! 🙁 Du får maila och efterlysa!
Jag gillar fantasy och jag tyckte verkligen, verkligen om denna bok!
Jag älskade verkligen den här boken, men jag håller med dig om namnen. Det var en av de få saker jag var irriterad på i boken, hon hade gott kunnat anstränga sig liite mer med namnen 😉
Nåt att lägga på minnet för nästa bokinköp.
Åh, jag hade sådana förväntningar på den här boken…Och det hjälpte ju inte alls. För jag tyckte att det här är en ganska dålig bok. Den enda person jag gillar är Raffin och kanske Katsa om jag verkligen anstränger mig, men resten är jag besviken på , speciellt Po. Och vad för namn är det (Jag tänker bara "poo". Så barnslig är jag)?
Jag gillar verkligen fantasy och har ju läst sämre skrivna, men då brukar ju berättelsen eller karaktärerna hjälpa upp lite. Inte här, tyvärr.
Vad är det för skillnad mellan "vuxen" och "ungdom"s böckerna? 🙂
we: Det är bara omslagen som skiljer, de är olika för att tilltala både äldre och yngre har dom tänkt.
den va bra/ den ägde/ köttade bäver
Jag måste säga att de böcker du skrivit att du inte gillade ovan inte är något som tilltalat mig heller. Men jag älskar denna boken!
Du borde prova att läsa böckerna i "house of night"-serien eller "Vampire Academy"-böckerna. Men jag måste varna om att vampire academy inte tilltalar en direkt, utan första boken får du sega dig igenom för att sedan njuta av de följande… 🙂
Jag har nog läst ut den boken säkert minst tusen gånger den är ju bara såååå himla bra!!
Jag blev helt sold på den redan första gången jag läste den!, och tänker så klart läsa de kommande böckerna!! Det finns ju Li om inget val!!
Jag fullkomligt ÄLSKAR fantasy, man sugs in i böckerna och jag tror ibland att jag faktiskt är med och slåss eller vad det nu är som händer i böckerna jag läser, så rätt var det är så kan jag sätta mig upp och inse att jag har läst i flera timmar! Det är hel sjukt asså!!!! jag vet att jag har sagt det ofta och många gånger till vänner och så, men jag måsars bara få dela det med hela världen, så jag säger bara två ord FANTASY ROCKAR!!!!
Fantasy är den enda (eller nästan) sortens böcker jag läser och fullkomligt drunknar i. Jag lever med karaktärerna och önskar att sagan aldrig tar slut.Jag tror att jag har läs de utvalda ca fem gånger och älskar den.
En annan bok jag skulle rekommendera är "alla själars natt" av Deborah Harkness