De utvalda: Tankeläsaren – Kristin Cashore

När ett barn med olikfärgade ögon föds i de sju kungadömena vet man att det har en unik talang, att det är en av de utvalda. Föräldrarna måste, oftast motvilligt, lämna bort ett sådant barn till kungen, som har rätt att utnyttja barnets talang. Dessa sällsynta barn är ofta fruktade för sin egenart och utnyttjade för sina gåvor.

Katsa är en av de utvalda. Hennes gåva är dödandet, och hon tvingas mot sin vilja mörda, hota och lemlästa människor åt kungen. Men när Katsa möter den unge prins Po förändras allt. De utvecklar ett starkt band till varandra och upptäcker oanade sanningar om sig själva och den fasansfulla fara som långsamt sprider sig i landet. Har Katsa verkligen dödandets gåva eller är hennes talanger egentligen till för något annat? Och hur ska Katsa och Po kunna störta en kung vars gåva är att kunna kontrollera andra människor?

Kommentar:
Det ska sägas på en gång. Jag gillar inte fantasy. Det enda i fantasyväg jag gillat är Marion Zimmer-Bradleys Avalon-böcker, allt annat jag prövat har bara varit nej. Sagan om ringen – nej, Harry Potter – nej, Terry Brooks – nej, C.S Lewis – nej. Och det är ungefär så långt min erfarenhet sträcker sig. Det bara funkar inte.

Men jag vill inget hellre än älska fantasy, fantasyläsarna verkar ha så roligt och det verkar finnas så många spännande böcker och författare att upptäcka. Någonstans inom mig bär jag en hemlig önskan om att få vara en del av fantasyvärlden. (Jag har till och med börjat skriva på en fantasybok en gång – okej, bok är att ta i, ett embryo till en bok – men kom efter ett tag till insikt: jag avskyr ju fantasy, vad håller jag egentligen på med?).

Nu har jag alltså gjort ett nytt försök att läsa fantasy och tagit mig an första delen av tre i serien De utvalda. Tankeläsaren heter den, och den finns utgiven med två olika omslag, ett för vuxna och ett för ungdomar. Det ni ser ovan är vuxenvarianten.

Men det gick trögt. Det gick så trögt i början, de första 50 sidorna tog mig flera dagar att läsa och jag tänkte ge upp flera gånger. Men så hände något. Jag började tycka om det jag läste, och jag fastnade rejält i historien om Katsa och Po. Katsa är en stark och självständig hjältinna, men Po är ändå den som intresserar mig mest, speciellt efter de händelser som drabbar honom.

Om Tankeläsaren är bra fantasy ska jag inte uttala mig om, i och med att jag gillar den är det ju möjligt att den som gillar fantasy tycker den är usel. Men det är en bra historia, och jag är uppenbarligen inte den enda som gillar boken, den har fått fina recensioner och sålts till 28 länder.

Jag gillar det alltså, det är fängslande och spännande, men helt såld på fantasy har jag ändå inte blivit. Jag kan inte låta bli att tänka att det hade varit ännu lite bättre om platserna kunnat heta Wales, Cornwall, Irland etc. istället för Lienid, Monsea och Sunder. Och Katsa och Po, vad är det för namn?

Men helt klart, en positiv läsupplevelse för mig, och jag kommer definitivt att läsa kommande böcker i serien.

Fakta:
Förlag: Semic
Antal sidor: 480
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Totalt mörker rådde här nere i fängelsehålorna , men Katsa hade en karta i huvudet.

Finns på Bokus och Adlibris.