Vinterfolket – Jennifer McMahon
I alla tider har folk mystiskt försvunnit från den lilla byn West Hall i Vermont, något som gett upphov till både ryktesspridningar och sagor. Speciellt viskas det om Sara Harrison Shea, en mor som återfanns bragd om livet bakom sitt eget hus, bara månader efter att hennes älskade dotter Gertie tragiskt dött. Etthundra år senare bor 19-åriga Ruthie i Saras hus tillsammans med sin mor och lillasyster. En morgon är modern spårlöst försvunnen och medan Ruthie söker genom huset efter spår finner hon Saras dagbok gömd under golvet i moderns sovrum.
Kommentar:
Precis när jag tycker att jag inte läst annat än mellanmjölksböcker på sista tiden så kommer Vinterfolket som en räddande decemberängel. Ängel av det mörkare slaget, för det här är en riktigt ruggig historia. Och vacker. Och sorglig. Vinterfolket är ungefär en korsning mellan Snöbarnet och Jurtyjyrkogården.
Jag är definitivt inte lättskrämd men gåshuden kom både en och två gånger under läsningen. Det var riktigt rysligt på sina håll och jag vågade knappt släcka lampan och sova.
Men det är inte perfektion. Jag hakar upp mig på exempelvis Candace som ska vara barnbarns barnbarn Saras systerson (eller hur det nu var). Antalet generationer går inte ihop i mitt huvud. Det överdrivs en del i olika sammanhang och det är så synd. För det här är damn close to perfection. Mycket bra, mycket spännande och en nästan fulländad mix av övernaturligt och verkligt.
Fakta:
Originaltitel: The Winter People
Förlag: Bazar
Antal sidor: 345
Utgivningsår: 2015